Tehya oppe i parken over huset vårt.

På tur i påska, mot Nordre Sætretind i totalt blindføre:)

Kos i senga en tidlig morgon

Slogen! Bildet er tatt på ein strålande fin tur til Brekketind med Johan og Frank. Skal legge ut fleire bilder frå turen i eit eige album.

Utsikt over Ålesund frå parken over huset vårt. Fjell i Sykkylven i bakgrunnen.

På søndag vart det tur til Klovetinden, 949 m.o.h. Kjørte til Barstadvika, kjørte bomvegen opp til setra (er den åpen, så er den åpen) og hoppa ut. Snøen hadde smelta mykje høgre opp enn forventa, så vi funderte litt på vegvalet. Som de ser på bildet under her var det nærast urskog oppover i starten Men vi fann ein sti, og snart kom vi opp til snøen. Herlig! Biltermometeret viste 17 grader celsius, så dunjakka og dei tjukke klesplagga hadde vi lagt igjen med god samvittigheit.

Tehya drog bra heile vegen til topps, sjølv om ho vart litt sliten etter kvart. Å disponere løpet har ho ikkje hørt om i det heile tatt, så det blir mykje baksing og høg innsats i starten av turen, før ho roar seg ned og held et meir fornuftig tempo. Det kjem vel med alderen, det og…

På toppen var det sterk vind! Første vindkastet heldt på å kaste meg sidelengs inn i Johnny, som gjekk ved sida av meg. Då vi tok av skia for å gå siste metrane opp til varden (ingen snø på toppen heller!) var det med litt lett spenning i magen og fingrane kryssa for at skia ikkje skulle blåse utfor kanten. Sterk vind var det, men herlig likevel! Tehya fann etter kvart ut at den beste teknikken for å ikkje ramle var å legge seg ned. Så no har ho lært det Litt kult å sjå malamuten sin i sterk vind, med dei små mandelforma augene sammenpressa og pelsen flagrande i vinden. Med litt fantasi kunne en liksom forestille seg ho som polarhund i ekstremvær

Turen ned frå toppen var så klart berre lekkert!

Bendik Hustadnes vart 12 år i august, og har tidlegare i år vore på Lisje Eidskyrkja og nesten på Eidskyrkja i Austefjorden. No vil han utvide turrepertoaret sitt, og starta like godt med ein rusletur i skodda på Skårasalen, 1542 m.o.h.

Saman med mor Bjørg Edel, tante Tordis og bestemor Valborg la han ut på tur med friskt mot. Verken 1000 høgdemeter, 4 km motbakke eller spådomar heimafrå om at det kanskje var 0 grader på toppen, la nokon dempar på pågangsmotet. Ei heller den dystre innsikta om at skodda ikkje kom til å tillate noko utsikt på toppen.

Turmålet vart fastlagt kvelden før, og sekkane vart pakka med rundstykke, brownies, yoghurt, solbærtoddy og kakao. Utan mat og drikke dug nemlig helten ikkje, hadde nokon høyrt.

Bestemor Valborg var også med på turen

Lengst oppe i Kvistaddalen hoppa Bendik ut av bilen med eit smil og bana seg veg gjennom den tjukke skodda som låg tungt oppover fjellsida. Rundt turlaget dukka det av og til opp ein topp på andre sida av dalen, så vart alt kvitt igjen, og så kom det eit glimt av ein anna topp litt seinare. Då den første brownies-biten vart innteken eit stykke lenger opp, letta skodda litt på sløret, og pinaklar, vardar og stup bytta på å vise seg fram nokre korte augneblinkar medan skodda flaug i full fart rundt den litt forundra gjengen. Det var ”sjukt kult…”

Bendik likte synet av toppar og spir som vart avslørt i skodda

Oppe i dalen deler stien seg i to. Ein kan velje å fylgje snøtunga inn langs dalen og deretter gå langs ryggen mot toppen, eller ein kan gå rett opp frå inngangen av dalen og komme inn på ryggen igjen litt under toppen. Bendik fekk bestemme denne gongen, og valet fell på direktevarianten.

Bendik og mamma Bjørg Edel på veg inn i dalen under Skårasalen

Her fekk han prøve seg på å gå i småsteinete ur, der ein måtte vere litt oppmerksam så ein ikkje plutselig ramla på ein laus stein og vrikka foten. Det var litt vanskelig i starten, men så gjekk det fortare og fortare, og ikkje vart det nokon vrikka fot, heller. At det var bratt å gå gjorde ingenting, i fylgje Bendik. Det einaste han fekk beskjed om frå kroppen sin, var at eit lite gnagsår var på gang på den eine hælen. Han forsikra at det ikkje var nødvendig med noko pusling rundt han, men gjekk med på å få litt sportstape på den lett irriterande hudflekken.

På ryggen under toppen, med utsikt ned mot Kvistaddalen.

Turen vidare føregjekk i lyst og fint miljø, sidan skodda låg tett innpå turfylgjet og gjorde alt litt kvitt. Synd med utsikta, men smilet var likevel som fastmontert på både Bendik og dei andre, og alle var einige om at turen ikkje var mislykka sjølv om det var litt kaldt og kvitt…

Skrive i toppboka må ein gjere!

Toppen vart nådd med Bendik i soleklar tet, og sjølv om utsikta mangla fans det flust av byggverk å beundre. Tre enorme vardar og eit hus med vindauge i, nokon må ha hatt god tid der oppe! Eit par toppbilde vart knipsa, og all nista eten før gjengen traska nedover igjen, denne gong den andre vegen ned, mot skaret og snøtunga i lett terreng og med uvanlig god sti gjennom ura.

Heile gjengen på toppen

Ei kort oppsummering frå Bendik si side avslører at det beste med turen var å komme opp på toppen, sjølv om vi ikkje såg lenger enn til kanten framfor oss. – For då var eg sliten i låra. Og det verste var heilt klart å gå i den bratte steinura før vi kom opp på ryggen! Det var litt skummelt på grunn av småsteinane som kanskje ville rase vekk under meg.

Resten av gjengen vart ”grådig imponert” av Bendik som gjekk heile turen utan å klage, med eit smil rundt munnen og utan å verke sliten i det heile tatt. No byrjar planlegginga av neste tur, for fleire blir det!

Tehya är 25% soffpotatis, 25% vilddjur o 50% baby. Här visar hon upp potatissidan.

Planerna för sommarn har ändrats lite, Bruno kom upp i lördags och tar med sig Tehya hem. Så får jag stanna här helt själv, men jag klarar mig väl. Gjorde ju det i gamla dagar

Idag har jag ledigt hela dagen, så snart bär det av till Saudehornet o ikväll får vi hemmagjord pizza hos min bror o hans familj, som har varit på semester.

Nu kommer snart Bruno upp o stannar här i några veckor. Det ska bli skönt.

Jag hade en jättefin tur på Jakta med tillhörande tälttur i Konedalen, tillsammans med Karin och Tore. Jag var ledig onsdag o torsdag, så vi gick upp i Konedalen o tältade efter arbetstid, o gick på Jakta dagen därpå. Har inte varit där tidigare, men alltid trånat lite efter den toppen, då den är en av de mest karakteristiska o högsta topparna. Så nu blev det. Ska lägga ut några av korten senare, men inte just nu.

Idag har varit en lång dag, och en hel del tankar i huvudet. Känns lite som en ”vasketvåge”, på gott norskt. Men jag vill tänka lite på detta själv. Har i alla fall en familj som verkligen ställer upp när det behövs, o goa grannar i bygden. Thank you:) Imorgon är det jobb på dagen, sen troligtvis en liten tur på fjället efteråt.

Annars är det regn, sen sol o sen dimma som gäller. Temperaturen svänger mellan 9 o 25 grader o vädret är med andra ord lite si som så. Men det är ju en bit kvar av sommaren…

Vi hörs!

Förra inlägget skrev jag på torsdag. Nu är det onsdag, och strax gått en vecka. Jag som skulle va så duktig på att uppdatera i sommar:) Jag kör på lite uppradning av vad veckan bjöd på:

Fredag: Ledig dag! Gick upp, ut en sväng med Tehya o kom in för att äta frukost. Då ringde Karin o sa att ”nu kör vi från Ålesund, ska du va med på Romedalstinden?”. Dom fick vänta en halvtimme på mig, men vi hade en riktig bra tur. Lite småklyving (använda händerna lite, men inte direkt klättring) o några luftiga passager. Tehya fick vara mad mamma på hytta i Gröndalen av den anledning att hon inte är så bra på att klättra.

Lördag: Ledig dag, slapp dag. Vaknade till regn o dimma än en gång, men var tvungen att röra lite på mig, så jag o Tehya gick till Aurstadsetra o hon fick va lös lite i en älv. Uppskattat! O sen fick hon gå igenom en tunnel för första gången, läskigt.

Söndag: Ännu en ledig dag. Funderade på att följa med mamma o några kompisar på Matøskja bara för att träna på att gå bak mig oberoende av vad andra turmedlemmar gör. Vi skippade dock det, o hon fick träna lite på att fortsätta gå trots värme istället. (27 grader max på mätaren hemma, sommarens värmaste?) Gick på Snøhornet, träffade bl.a. en irsk setter på 15 mnd som vi inte hälsade på (Tehya skötte sig mycke bättre än den ), o sen var det bitvis lite branta upptag som Tehya fick gå fint nerför.

Måndag: Jobb. Knöt ett rep runt ett huggställ, fann fram nomeselen o lät Tehya dra. Hon tyckte det var tungt som fy, men jobbade bättre o bättre o jag var nöjd. Är lite svårt med dragträning här, vi har inga fina grusvägar vid huset, men det finns en om man kör några km på asfalt först. Är dock lite skeptisk till det då det kör en del lastbilar på vägen o den inte är särskilt bred, så jag vet inte vad Tehya skulle hitta på om hon jobbar själv 3 meter framför mig. Tog av selen o gick en sväng efteråt, gick förbi en granne vars hund var lös o stack ifrån dom. Full fart mot oss. En liten toypudel, det brukar gå bra med Milo hemma så jag var inte så orolig, dock var det dumt med tanke på att vi försöker ignorera hundar för tillfället. Ägaren springer efter, fångar upp hunden några meter från oss o den sprattlar för att komma framåt. Tehya sitter ner, men svarar också med att ”sprattla” för att komma framåt o kommer med ett slags skäll. Vi pratade lite kort, sen gick dom, o vi gick vidare.

Tisdag: Jobb. Stackars lillhunden fick ingen särskilt motion denna dag, då jag inte kom hem innan i 7-tiden på kvällen  och var lat. (Var på shopping med Maria o Elise efter jobbet o shoppade utan att använda pengar:) ) Hon fick dock va med Mamma till Volda o besöka min brors familj. Alltid lika kul, då deras katt blir förvisad till verandan o blir skitsur. Så hon håller sig tät intill fönstren o följer Tehya längs dom när hon rör sig, för att hålla koll o visa att detta inte alls är acceptabelt! Tehya på sin sida vill gärna komma igenom o hennes språk visar på att hon ffa vill leka, men vågar inte släppa dom i närheten i alla fall, det kan sluta illa:)

Det märks att hon har blivit i bättre form, då hon bara behöver vila några timmar o sen är lika pigg, även om hon har gått i flera timmar o gjort tungan så stor som det bara går för att få ut värmen. I början av sommaren kunde vi gå en 2-timmars tur o hon låg o slappade ganska bra även dagen efter:) För inte att tala om i vintras då hon blev så trött att hon inte alls ville gå ut ur huset i fall vi skulle in i bilen o gå på tur igen Har nog fått mer muskler, o vant dom hon redan hade vid att gå brant uppför o nerför.

Jag har senaste dagarna skrivit ett par små artiklar som jag kanske säljer in till lokaltidningen, o sen vill dom intervjua mig nån gång nästa vecka. Varje sommar har dom ett intervju med en lokalperson på sista sidan, en ny person varje vecka o nu släpper dom tydligen upp för intervjuobjekt;)

Arbetet med översättningen av min o Hannas studie om svenska ssk’s syn på aktiv dödshjälp har dock inte gått så bra. När jag väl kommer hem år det så många andra grejer jag måste göra, o lediga dagar prioriteras fysisk aktivitet för både mig ich hunden. Känner att jag inte riktigt kan ta en helt slö dag o låta henne va utan motion när jag först är ledig.

Så i dag måste det bli någon form för fysisk aktivitet. Just nu ligger hon helt platt i min säng o ser ut att trivas med det, men imorgon ska jag på Jakta med Karin o Tore o kanske några till, o då tror jag hon får va hemma. Branta gräsbackar o ett stup på 1500 meter är ingen bra kombination med en överlycklig malamute som inte vet vad hon ska göra med sin glädje. Skulle nog gå bra men tror jag får aktivera henne på nåt annat sätt.

Bilder från turer ligger nu i albumet Sommar på Sunnmøre ’10, kolla in om ni vill!