Tehya är 25% soffpotatis, 25% vilddjur o 50% baby. Här visar hon upp potatissidan.

Planerna för sommarn har ändrats lite, Bruno kom upp i lördags och tar med sig Tehya hem. Så får jag stanna här helt själv, men jag klarar mig väl. Gjorde ju det i gamla dagar

Idag har jag ledigt hela dagen, så snart bär det av till Saudehornet o ikväll får vi hemmagjord pizza hos min bror o hans familj, som har varit på semester.

Tog med ved, korv, ketchup o dunjackor och gick till grillplatsen vid sjön.

Hade en fin tur dit, särskilt Tordis och Tehya som dragtränade med längdskidorna. Bruno fick tusla efter med sina kängor och sjönk ner i snön för varje steg

Draget går lite sisådär för tiden. Hon drar, men ”gå fram” verkar dock ha vattnats ur en hel del. Hon kan komma på att hon bara skall vimsa runt och busa istället för att jobba. Skiter i om hon har nomeselen, promenadselen eller halsbandet Troligtvis är det selektiv hörsel som är problemet, men det är väl inte så mycket att göra med det, förutom att fortsätta träna, undvika utvattning av kommandot och inte ha för höga förväntningar till vår valp/unghund… Ett ljuspunkt är att hon har blivit mycket bättre på att springa vidare när hon hittar något som luktar spännande längs vägen. Det räcker oftast att säga till med ett lite ”ä-ä!” och sen fortsätter hon framåt. Är man lite i förkant och säger til vid rätta tilfället stoppar hon inte alls. Så det är ett fint ljuspunkt:)

Åter till grillningen: När vi var nästan framme vid grillplatsen kommer Bruno på att vi inte har tändstickor. Hehe… Jaja, vi satte oss ner en stund med varm saft och smågodis, busade en stund tillsammans med hunden innan vi gick hem. Tehya fick gå lös på vägen tillbaks över sjön, gick finfint o hon höll sig i närheten av oss hela tiden. Fast vi såg ju inte folk eller djur förutom fågel, så det var kanske inte annat att förvänta

Tog som vanligt en hel del bilder, dem lägger vi upp så snart vi orkar.. Ha det fint!

I morse var det bara 0.2 minusgrader. Kände ”paniken” komma krypande, vi vill ju ha vinter! Snön har sjunkit ihop en del, vi har inte längre puder (dock fortfarande inte våt snö), jag väntade nästan bara på rägnet. Riktig pessimist

Dagens höjdpunkt var en tur med längdskidorna, för 2,5te gången i mitt liv. Klassisk sprint blev det, bara 5 km, men det är inte lätt att hålla ett förnuftigt tempo när man inte har teknik! Så det blev sprint hela vägen Fick sprängt lungorna ganska bra, svetten silade, kände det gott i ljumskarna och kände mig efterhand ungefär som Petter Northug måste ha känt när Lukas Bauer sprang ifrån honom i 28% lutning.. Bra träningspass!

Lillhunden fick springa med, men vi lämnade nomeselen hemma idag. Tog på henne promenadselen, så fick hon sosa runt lite som hon ville, det gjorde inget om hon sprang höger/vänster, långt framme eller nästan på sidan av mig. Tror det var skönt för henne att få springa några km utan att jag tjatade på henne hela tiden.

I kväll har vi slappat och ätit kebabpizza/kebabrulle. Bruno lär sig om fotografering med blixt och drömmer om att skapa en fotostudiohörn i mitt ”kontor”, medan jag hittar ursäkter att inte göra något åt vare sig våra två grupparbeten eller muntliga tentan.

Råttan Optimus sitter i sitt hänghus o sover. Hon har blivit gammal nästan över natten, orkar inte med någonting ock rör sig som en 90-åring. Har blivit rett deppig efter att Primus dog, nu kan hon ligga i hängmattan o stirra i golvet hela dagen. Riktigt sällskapssjuk har hon också blivit, kan ligga i nacken på mig eller Bruno timmar i sträck.

Så, då har vi redan lagt ut bilder från julafton. Spenderade den med min bror Vigleiks familj i Volda, riktigt trevligt!

I dag blir det tur till Middagshornet med Johan och Tehya, och i kväll kommer Bruno! Vi har inte sätt honom sen den 6. december, det är ett tag. Han körde från Tranemo i morse, efter att ha spenderat julafton med sin familj där. Får se när vi allihopa skall fira där, får ju bli till det en gång också:)

Vi var i Tranemo i helgen, hos svärmor och svärfar och resten av familjen. Svärfar Hans fyller 50 år på onsdag, och det måste ju firas. Tanken var att kidnappa han från jobbet en dag, ge honom en bag med ett par shorts och sen hoppa på flygplanet.

Nu var vi lite snällare, hela familjen samlades på lördagskvällen och överraskade honom. Flyget gick i dag, söndag, så han fick et dygn att förbereda sig på. Men det var en stor chock ändå:) Riktigt glad blev han, roligt att se..

Har varit lite pill runt det hela, för familjen har planerat det sen vi va i Nornäs i början på oktober. Vaccinerat har han blivit utan att han har vetat om det (bra att ha en ssk-student som kan låtsas öva med sprutor:) ), pass och försäking har ordnats, semester är fixat och jobbet organiserat bakom hans rygg, för inte at tala om att det är svårt att hålla hemligt:)

Nu har vi i alla fall skickat iväg honom, och Christer (Bruno) var snäll och erbjöd sig att följa med som guide. Gjorde nog inget att han fick ka tillbaks till Thailand och ta ledigt fram till jul heller..

Blogg har upprättats: Hans och Christer i Thailand Kolla gärna in, och kommentera gärna, det uppskattar dom:)

I dag har Tehya och jag gått tur med Anneli och Teddie runt sjön i Tranemo. Tehya var en riktig draghund, hon drar som en galning när man går flera. (Tack gud för MR-koppel med expander).. Har kommit på att jag skall köpa en lite billigare sele som hon kan ha, när jag får mitt ryck och ska börja springa igen. Halsband går inte, draghundgenerna kommer fram på en gång om jag börjar springa. Antingen det eller hoppa-busa-bita-generna.. Tur vi inte ställer ut henne:)

Det var i alla fall trevligt att gå en tur tillsammans, Tehya och Teddie börjar bli bättre kompisar nu, Teddie tycker inte längre att Tehya är outhärdligt jobbig, nu kan man åtminstone gå bredvid varandra. Gå över hängbro gjorde vi också idag för första gången, inga problem med det. Lite skeptisk till en början, men det var riktigt roligt såg det ut som.

Gick även förbi massa hästar. DOM var läskiga. Tehya kaxade upp sig när hästarna var på håll, men när dom kom närmre blev hon lite skeptisk. Gömde sig halvt bakom mig sprang fram, backade och waoowade så det nog hördes på långt håll. När vi gick vidare var det ett föl som följde efter oss och såg ut att vilja busa med Tehya. Hon var skeptisk som bara den, gick och småpratade för sig själv medan vi gick bort mot Annelie og Teddie, som är vana vid hästar och väntade längre bort:) Måste ta med Tehya till Hanna och hennes två hästar en gång, detta måste hon vänjas vid:)