Nu kommer snart Bruno upp o stannar här i några veckor. Det ska bli skönt.

Jag hade en jättefin tur på Jakta med tillhörande tälttur i Konedalen, tillsammans med Karin och Tore. Jag var ledig onsdag o torsdag, så vi gick upp i Konedalen o tältade efter arbetstid, o gick på Jakta dagen därpå. Har inte varit där tidigare, men alltid trånat lite efter den toppen, då den är en av de mest karakteristiska o högsta topparna. Så nu blev det. Ska lägga ut några av korten senare, men inte just nu.

Idag har varit en lång dag, och en hel del tankar i huvudet. Känns lite som en ”vasketvåge”, på gott norskt. Men jag vill tänka lite på detta själv. Har i alla fall en familj som verkligen ställer upp när det behövs, o goa grannar i bygden. Thank you:) Imorgon är det jobb på dagen, sen troligtvis en liten tur på fjället efteråt.

Annars är det regn, sen sol o sen dimma som gäller. Temperaturen svänger mellan 9 o 25 grader o vädret är med andra ord lite si som så. Men det är ju en bit kvar av sommaren…

Vi hörs!

Måste skryta lite av lillhunden. Hon är så duktig!

När jag är ute och går med henne drar hon så gott som aldrig, bara när hon hittar en jätteintressant fläck eller måste kissa etc. På tur kan hon gå bak mig i 1000 höjdmeter nerför, tappar koncentrationen mot slutet men inte så att det är jobbigt, med tanke på att hon har gjort det typ 5-6 gånger i sitt liv? Och att träffa människor går finfint, hon bryr sig knappt! Hälsade på vår granne Astrid idag när vi var ute en sväng, och stod i säkert 7-8 min på samma ställe och bara pratade. Tehya stod helt stilla och kikade lite runt oss, flyttade på sig, kikade lite till. När Astrids dotter Eline kom ut blev det rätt nog ett litet Waoow! men va kan man förvänta sig när det kommer nån springande som man har fått busa med tidigare? Jag sa till Tehya att sitta, det gjorde hon, och sen var det inget mer med det. Inte ens när person nr 3 kom. Så stolt, så stolt matte Samma sak har hänt alla gånger vi har träffat folk tidigare i sommar också (förutom när vi träffade Tehyas Bittra Fiende, men då var det inte människan som var intressant…). Korsar fingrarna o hoppas det inte bara är en period, som det är nu är hon en fröjd att ha med sig! Hunden är nog duktigare än matte, som har slitit lite med tålamodet i det sista. Men det är absolut inte hundens fel

Idag har jag jobbat sista dagen denna veckan. Känns helt otroligt att va ledig i 3 hela dagar! Hehe.. Hoppas yr.no har fel, så det inte ska regna hela tiden. Men fjällturer blir det nog ändå, va ska man annars ha lediga dagar till?

Hehe, var förresten en liten tur på Skredefjellet på tisdag. Aldrig vart där innan, och förväntade halvt att snubbla in i en gigantisk fårflock eftersom det ligger mitt emellan två ganska ”fårtäta” dalar. (Fasiken, vilket jaktinstinkt hon har när det gäller får o gätter!) Såg dock inte ett livstecken på hela turen, så då vi vände hemåt bestämde jag mig för att bryta bandtvangen o låta lillhunden springa av sig lite, det är länge sen hon fick göra. Gick fint o hon följde mig precis, lyssnade så fort jag sa nåt o jag tänkte att ”jepp, hon kan nog få va lös ända ner till skaret”. Sen flög det upp en rype (fjällfågel) och Tehya tappade öronen. Jag ropade, noll respons,  hade ingen visselpipa, så jag sket i att uppmuntra henne mer o fortsatte på min väg medan jag höll lite koll. Rypa flög runt mig i sirklar, som tur var, annars vet man inte vart hunden skulle va nu. Tehya efter, i stora vida cirklar. Dom höll nog på i bortemot 5 min (!) och det var inte så mycket för mig att göra. Såg dock till slut att Tehya började bli trött, o då kom hon lunkande när jag ropade. Snacka om självförstärkande beteende… Sen fick hon gå lös bredvid mig en bit till medan jag gick med ögon och öron ”på stilk” innan jag kopplade henne o det var tvärt slut på det roliga. Hon gjorde i alla fall av med en del energi, så det behövdes ingen lång runda på kvällen sen;)

Igår blev det en löparrunda innan jobbet, vi blev riktgt varma båda två och jag kunde lämna lillhunden hemma hos mamma med gott samvete hela kvällen;) Idag händer det nog inte mycket, kanske en löparrunda mot kvällen om vi känner för det men annars bara småturer. Får fundera på morgondagens turmål, översätta lite mer på vår artikel om aktiv dödshjälp, och sen sitter en kladdkaka aldrig fel.

Har för övrigt gått tom för idéer till saker som Tehya kan lära sig… Håller just nu på att lära henne att hoppa över min fot. Ibland är hon för smart och går bara runt den, ibland hoppar hon med frambenen och går över med bakbenen, och ibland är hon jätteduktig. Skulle behöva ett lite svårare trick, någonstans mellan detta och att öppna kylskåpet:) Måste väl damma av den kreativa delen av hjärnan snart.

Nytt album ligger uppe! ”Sommar på Sunnmøre ’10″, ligger under Semester. De flesta korten har väl kommit fram här i bloggen, men nu ar alla samlade på ett ställe. Hoppas något faller i smak…

Har vi tränat på idag. Tehya drog däck en bit, sen gick hon fint i koppel en bit, sen satt vi i en gatukorsning och kollade på bilar, folk och stora grävmaskiner ett tag, vilket gick finfint o tehya la sig och slappade,

och sen fick hon gå lös tillbaks till däcket. Riktigt glad blev hon när hon såg däcket, fick spenst i steget och glimt i ögat. Sen slog det över och hon började hoppa o bita ett par gånger. Hon ger sig dock med en gång när jag vänder ryggen till. Det har två orsaker enligt mig: antigen är hon trött på något sätt (oftast huvudet eftersom jag inte låter henne slita ut sig fysisk) och protesterar, eller så är hon övergirad och vet inte hur hon skall göra, kort sagt. Idag var det nog det sistnämnda:) När hon kom i selen var det full fart framåt!

I går var vi på inoficiell valputställning i Häassleholm. Spännande som fasiken, eftersom vi inte alls har varit på utställning innan (eller vi var i och för sig på Simmatorp, men det känns inte som det samma) och inte alls vet hur det går för sig När vi anmälde oss tänkte jag att vi hade riktigt gott om tid, så träningen utsatte vi lite och sen lite till:) Men vi har tränat stå, i alla fall, och sprang en runda i Växjö centrum bland människor, cyklar och massa ljud.

Det gick egentligen bra i ringen, förutom att jag, mitt fån, sprang på fel sida av Tehya först så domarn inte såg nåt. Så vi fick springa en runda till, och eftersom en liten ring beräknat på yorkshire terrier inte tillåter riktigt malamutetrav blev den ena rundan till två. Så då blev lillhunden irriterad, man skall ju inte springa runt och runt hela dagen eller! Och sen började hon hoppa upp på min rygg, såg säkert ut som ett okontrollerbart vilddjur. Ignorerade henne, och hon gav sig ganska snabbt i alla fall, men vore ju kul om hon kunde låtit bli Hur som helst ställde hon upp sig fint o snällt, hälsade exemplariskt på domarn (jag hade halvt förväntat att hon skulle kasta sig runt på rygg och fjäska för sitt bara liv) och var jätteduktig när vi fick trava rakt fram och tillbaks utifrån domarn. Det som nästan var mest irriterande (men väldigt bra att få reda på, och väldigt snällt av domarn, ringsekretäraren och assistenten att förklara) var när domarn kollade tänderna och sen frågade ”sen vet du att du måste ha det där intyget om du skall vara med på utställning, va?” ”Öhh… Ja, vaccinationsintyget eller?” Och sen hade vi det som känns som ett lååångt samtal där framme Så innan vi eventuellt ställer upp i en annan utställning måste vi skaffa intyg från veterinären på att Tehya verkligen har haft en hörntand och att vi inte bara hittar på en ursäkt. Om vi inte vill bli utslängda från ringen då.

1:a i rasklassen (dock enda hund) och rött band. Men av nån anledning gick vi inte vidare till grupp, måste nog läsa reglerna så vi har lite koll nästa gång. Men bra erfarenhet!

Idag har vi varit ute på långpromenad, först drog lillhunden bildäck i 1,5 km, sen lämnade vi selen och däcket i vägkanten och gick vidare nere i bostadsområdet. Hade tydligen glömt kopplet, men har alltid löplinan i halsbandet när hon drar däck, så hon inte försvinner mitt i all dragglädja. Så det fick bli lösgående bland hus, bilar och människor idag. Första gången, faktisk, har alltid haft koppel på henne då, eftersom hon verkligen älskar folk. Men det gick finfint, och hon höll sig i närheten och lyssnade bra, ignorerade fullkomligt även när en man gick 2 meter bak oss. Wow. Planen var att dra däcket tillbaka, men hon verkade inte riktigt så girad, så vi lämnade däcket vid vägen, tog med selen och draglinan och gick hemåt med lösgående även då.

I kväll har vi först introducerat ett nytt trick, lite svårt, men ”med tiden går det väl”, tänkte jag. Sen var vi ute en sväng och skulle busa lite, kom på att vi kunde repetera lite lydnad, stackarn har knappt fått nån hjärntrim sista tiden. Testade då ya tricket igen, och det lossnade! Fast kommando och perfekt utförande ligger nog en bra bit fram.

Ser fram emot att vi flyttar, då skall lillhunden få leva ut sin malamutearv, vi skall vara mycket mer aktiva och träffa mycet mer folk. Blir liksom lite svårt nu när vi inte känner så många. Men samtidigt trivs jag ju bra här nere, det är bara det med familjen och friluftslivet som gir några abstinenstoppar ibland.

Annars måste jag säga grattis till Northug, skönt att han fick visa fram lite av hur grym han e. Sen måste man ta det onda med det goda ibland, hehe.

Och skönt är det också med fågelkvitter, torr asfalt och vårdoft i skogen nu, även om det är trist att snön försvinner… Det e då man skall ha toppar så man kan åka skidor i juli

Har hunnit med några höjdpunkt sen förra gången vi skrev. Dagen efter älgjakten gick Tehya och jag tillbaks till brottsplatsen, tänkte utmana ödet och träna lite på å hålla sig nära även om det finns en uppsjö av väldoftande djurspår överalt runt oss, och kanske en och annan köttbit på fyra ben. Sen tappade ju lillhunden bort sin favvisboll /-leksak i ivern efter att hämta hem älgstek till middag, en knall-orange/neonfärgad basketboll med bra studs och nästintill odödlighet. Saknaden är stor, och att hitta den vore en bra bonus! (Tennisbollar syns knapt, studsar inte särskilt bra i snö, och har inte stort längre livstid än 5 minuter. Livstiden reduceras snabbt till  1 minut om man befinner sig framför soffan hemma.)

Det gick i alla fall strålande denna gången, hon blev girad när vi närmade oss utfodringen och det luktade djur, men stannade hos mig när jag bad henne om det. En lite rolig matte, en gul, kul tennisboll och godbitar när vi tog kontakt självmant eller kom på inkallning. Nästan lite besviken över att vi inte träffade vilt Lillhundens dagar som lösgående malamute börjar väl närma sig sitt slut, men ett tag till kan vi nog hålla på, om vi bara tränar på det så hon fattar vad som gäller.

Hon gick lös även på kvällspromenaden i kväll, riktig familjetur blev det ner till Alvesta. Fick ju gå i koppel när vi närmade oss bostadsområdet, men på vägen dit och hem var det lösgående, lite bus och många roliga dofter som gällde.

Vart är den där älgen nu då? Han har bara stuckit av, OCH snott min superboll!

Angående utställningsträning går det inte så himla bra. Eller bra går det väl, men vi har inte tränat särskilt mycket. Jag för min del har i alla fall slutat att be henne sitta, och både Bruno och jag tränar en del på att stå. Trava har vi inte hunnit med mycket, men det lilla vi har gjort, har det faktisk gått skitbra. Återstår bara att försöka bland folk och hundar:) Tänkte hinna med några fler turer in till rushet i stan och kanske träna lite där, men fram till fredag blir statistikplugg prioriterat framför det mesta.

Placerar sig fint gör hon, men den svansen åker förhoppningsvis upp i lite roligare omgivnader

Annars har både Bruno och jag dragtränat med Tehya. Först tog hon och Bruno årets första cykeltur på halkan. Gick smärtfritt, hon var inte riktigt sugen på att dra hela vägen, men det gick framåt i alla fall! Spelar kanske in lite att hon är van vid att de tär jag som hänger där bak och hejar också. Kul o se från håll hur bra hon drar:)

När dom skulle åka iväg gick jag fram en bit för att ta ett kort, Tehya vill såklart springa till mig och få beröm. Men vi säger ”förbi”, och hon går fasen förbi! Har lagt på det kommandot när vi träffar på bajs och soptunner osv i spåret, men hade inte förväntat att det skulle funka på mig…

Jag och Tehya hade världens bästa dragtur i tisdags. Tog samma tur som innan vid badplatsen, ungefär 3,5 km tur/retur. Men när vi hade vänt och kom tillbaks till där man svänger upp till parkeringen igen, tänkte jag kolla om hon gick på rutin eller var sugen på att dra mer. Så vi fortsatte vänster i stället, och Tehya såg ut att tänka ”wow, va kul! Nytt ställe!”. Fortsatte lite till, och hittade en runda! Så nu blir det fler turer i det området. Tror nog man kan få ihop 1,5 mil där, men det ligger ju en bit fram i tid..

Vi åkte förresten förbi en parkeringsplats på vår väg, och en man som kom körande, parkerade och gick ur sin bil. Tehya älskar fortfarande folk över allt på jord och vill mest av allt hälsa, så hon ville svänga mot honom. Men det skulle vi ju inte nu, så på kommando ”forbi” travade hon rakt förbi i stället. Skitbra! Undrar om hon kommer kunna springa förbi hundar nån gång i framtiden?

Gratulerar förresten till Malin och Mattias, och Liam som har blivit storebror till lilla söta Elton! Vi kommer snart på besök Kramar

Idag när vi va ute på hur satte Tehya av framåt vägen i galopp men hon kom motvilligt tillbaka när jag ropade. Efter några meter satte hon dock av igen och nu brydde jag mig inte om att ropa in henne. Dock va det lite konstigt att hon satte av i galopp istället för någon sorts långsam trav. Efter 20 sekunder ser jag att hon är säkert 120 meter framför mig och uppe i skogen, och vid det här laget så fattar jag va som va på gång.

Dock var det inte ett litet rådjur som va framför henne utan jag skymtar en 300kgs älg mellan träden och kort där efter vår tama lilla varg. De sätter av över vägen, genom skogen, runt hörnet och bort i fjärran längst hygget jag ser i en glänta. Jag lyckades varken få kontakt med visslingar eller rop. TYPISKT!

Efter lite muttrande från min sida går jag väl efter i den knädjupa snön för jag tänkte att jag får väl hämta henne om hon får stryk, men 100 meter in i skogen med lite visslingar kom hon så snällt lufsande tillbaka genom snön.

Gjorde ingen stor sak av det, hon fick inte skäll eller beröm när hon kom tillbaka, vi gick bara hemåt igen. Ville ju varken berömma henne för att jagat älg inte heller skälla på henne när hon kom tillbaka. Dock tror jag nog hon fattade att jag va lite sur på henne för hon gick 1 meter bakom mig hela vägen genom skogen hem. Det händer aldrig annars, hon skall alltid va först.

Jädra hund!

/Bruno