Då är familjen samlad igen, hemma i torpet i  Alvesta.

Jag kom ner på lördagskvällen, Tehya spann i cirklar runt sig själv och var riktigt glad:) Men ändå sansad och hälsade fint.. Söndagen spenderade vi på gym tillsammans, Bruno har blivit min personliga tränare, han ska biffa till mig i höst;) Sen spacklade vi lite hos Niclas, innan vi fick besök av han o Thomas, som kom o åt tacograteng på kvällen.  Mysigt!

Idag började skolan för min del, o Bruno jobbade till kl 20.30. Tillbaks till vardagen med andra ord:) Tog en löprunda med lillhunden efter skolan, och jag måste säga att hon imponerar storligen. Hon ska ju vara i värsta trotsåldern nu.

När vi fick besök igår ville hon ju gärna hälsa, men låg snällt kvar i sin biabädd tills vi sa var så god. O det var inte så himla kort tid hon låg där.. När hon väl fick komma fram gick hon bara runt o var snäll, blev rent stolt av henne..

På löprundan idag imponerade hon ännu mer. Hade ett par möten på fjället i Norge där hon verkligen skällde ut en border collie, en schäfer, en samojed och en terrier. Tänkte att jaja, så kommer det va ett tag framåt.. Men idag passerade vi först en jägare som satt  i diket, cyklister x 2, en hund som kom front mot front o skällde på oss, promenadfolk x 3 o en hund som vi tog igen o sprang förbi bakifrån. Lillhunden var nyfiken o visade att hon ville ditåt, men lyssnade när jag sa ”förbi” o sprang förbi med slakt koppel varenda gång:) Förutom när vi träffade hundarna då, d var hon duktig draghund och drog rakt framåt förbi dom Sicket duktigt litet krapyl!

Ikväll gick Bruno igång o bakade bröd direkt efter hans löprunda. Därav den konstiga bilden längst uppe Smeten är blå pga blåbärsylt, och brödet är fortfarande blått där det står i ugnen.. Får se hur resultatet blir, men gott kommer det garanterat vara!

Bendik Hustadnes vart 12 år i august, og har tidlegare i år vore på Lisje Eidskyrkja og nesten på Eidskyrkja i Austefjorden. No vil han utvide turrepertoaret sitt, og starta like godt med ein rusletur i skodda på Skårasalen, 1542 m.o.h.

Saman med mor Bjørg Edel, tante Tordis og bestemor Valborg la han ut på tur med friskt mot. Verken 1000 høgdemeter, 4 km motbakke eller spådomar heimafrå om at det kanskje var 0 grader på toppen, la nokon dempar på pågangsmotet. Ei heller den dystre innsikta om at skodda ikkje kom til å tillate noko utsikt på toppen.

Turmålet vart fastlagt kvelden før, og sekkane vart pakka med rundstykke, brownies, yoghurt, solbærtoddy og kakao. Utan mat og drikke dug nemlig helten ikkje, hadde nokon høyrt.

Bestemor Valborg var også med på turen

Lengst oppe i Kvistaddalen hoppa Bendik ut av bilen med eit smil og bana seg veg gjennom den tjukke skodda som låg tungt oppover fjellsida. Rundt turlaget dukka det av og til opp ein topp på andre sida av dalen, så vart alt kvitt igjen, og så kom det eit glimt av ein anna topp litt seinare. Då den første brownies-biten vart innteken eit stykke lenger opp, letta skodda litt på sløret, og pinaklar, vardar og stup bytta på å vise seg fram nokre korte augneblinkar medan skodda flaug i full fart rundt den litt forundra gjengen. Det var ”sjukt kult…”

Bendik likte synet av toppar og spir som vart avslørt i skodda

Oppe i dalen deler stien seg i to. Ein kan velje å fylgje snøtunga inn langs dalen og deretter gå langs ryggen mot toppen, eller ein kan gå rett opp frå inngangen av dalen og komme inn på ryggen igjen litt under toppen. Bendik fekk bestemme denne gongen, og valet fell på direktevarianten.

Bendik og mamma Bjørg Edel på veg inn i dalen under Skårasalen

Her fekk han prøve seg på å gå i småsteinete ur, der ein måtte vere litt oppmerksam så ein ikkje plutselig ramla på ein laus stein og vrikka foten. Det var litt vanskelig i starten, men så gjekk det fortare og fortare, og ikkje vart det nokon vrikka fot, heller. At det var bratt å gå gjorde ingenting, i fylgje Bendik. Det einaste han fekk beskjed om frå kroppen sin, var at eit lite gnagsår var på gang på den eine hælen. Han forsikra at det ikkje var nødvendig med noko pusling rundt han, men gjekk med på å få litt sportstape på den lett irriterande hudflekken.

På ryggen under toppen, med utsikt ned mot Kvistaddalen.

Turen vidare føregjekk i lyst og fint miljø, sidan skodda låg tett innpå turfylgjet og gjorde alt litt kvitt. Synd med utsikta, men smilet var likevel som fastmontert på både Bendik og dei andre, og alle var einige om at turen ikkje var mislykka sjølv om det var litt kaldt og kvitt…

Skrive i toppboka må ein gjere!

Toppen vart nådd med Bendik i soleklar tet, og sjølv om utsikta mangla fans det flust av byggverk å beundre. Tre enorme vardar og eit hus med vindauge i, nokon må ha hatt god tid der oppe! Eit par toppbilde vart knipsa, og all nista eten før gjengen traska nedover igjen, denne gong den andre vegen ned, mot skaret og snøtunga i lett terreng og med uvanlig god sti gjennom ura.

Heile gjengen på toppen

Ei kort oppsummering frå Bendik si side avslører at det beste med turen var å komme opp på toppen, sjølv om vi ikkje såg lenger enn til kanten framfor oss. – For då var eg sliten i låra. Og det verste var heilt klart å gå i den bratte steinura før vi kom opp på ryggen! Det var litt skummelt på grunn av småsteinane som kanskje ville rase vekk under meg.

Resten av gjengen vart ”grådig imponert” av Bendik som gjekk heile turen utan å klage, med eit smil rundt munnen og utan å verke sliten i det heile tatt. No byrjar planlegginga av neste tur, for fleire blir det!

Nu kommer snart Bruno upp o stannar här i några veckor. Det ska bli skönt.

Jag hade en jättefin tur på Jakta med tillhörande tälttur i Konedalen, tillsammans med Karin och Tore. Jag var ledig onsdag o torsdag, så vi gick upp i Konedalen o tältade efter arbetstid, o gick på Jakta dagen därpå. Har inte varit där tidigare, men alltid trånat lite efter den toppen, då den är en av de mest karakteristiska o högsta topparna. Så nu blev det. Ska lägga ut några av korten senare, men inte just nu.

Idag har varit en lång dag, och en hel del tankar i huvudet. Känns lite som en ”vasketvåge”, på gott norskt. Men jag vill tänka lite på detta själv. Har i alla fall en familj som verkligen ställer upp när det behövs, o goa grannar i bygden. Thank you:) Imorgon är det jobb på dagen, sen troligtvis en liten tur på fjället efteråt.

Annars är det regn, sen sol o sen dimma som gäller. Temperaturen svänger mellan 9 o 25 grader o vädret är med andra ord lite si som så. Men det är ju en bit kvar av sommaren…

Vi hörs!

Bröllop, fjäll, träffa gamla kompisar & familj, sightseeing:)

På torsdag körde vi hela vägen upp till Austefjorden, stannade bara till en stund hos Sandra i Utby. Tehya lg i baksätet hela vägen, sa inte ett pip. När vi kom fram kl 01.30 på natten dök jag och Bruno till sängs, men Tehya var klar för action! Hon sov nog inte så mycket den natten, men störde i alla fall inte oss:)

Fredag åkte vi till Ulsteinvik för sightseeing och hundmatshopping. Tömde hela lagret i affären, 40 kg Vom & Hundemat. Det räcker ju inte hela sommaren, så det blir en sväng till Ulstein By en gång till. Det är i alla fall populärt hos lillhunden, det går ned ”på högkant” och hon har inte ens blivit lite dålig i magen, trots övergång från Hallafoder till V&H utan tillvänjing.

Vi hann även med middag med Johan och spenderade kvällen hos Vigleik och familjen i Volda. Då fick Tehya va med och skötte sig fint förutom att hon pratar väldigt mycket:) Hon bryr sig inte alls mycket om Asbjörn Mathias längre, hon har förstått att han är lite rädd så hon väntar tills hon själv är lugn och han börjar komma närmre själv.

Lördag var det bröllop! Tehya och jag tog en snabb tur till Sunndalssätra innan det var dags att pynta upp sig och åka. Elise var jättefin i klänningen, och dom såg båda riktigt lyckliga ut. Många tårar i kyrkan, varav en hel del var mina:) Sen var det en fantastisk kväll i alla fall för min del, fick nämligen spendera den tillsammans med mina goda kompisar från gymnasiet, May och Lisa (och Elise, men hon var ganska upptagen…). I tillägg var det många fina talar och programinslag hela kvällen, inga tråkiga sådana heller

Söndag blev det brunch, sedan en tur på Middagshornet och till Kredevatnet för mig och Tehya, medan Bruno tog en löparrunda. Tehya har för övrigt hittat draglusten igen. Den låg kvar på fjället Så fort vi kom upp och ut ur bilen var det full fräs, var nästan jobbigt att hänga på henne uppför backarna då det är lätt att snubbla i brantaste partierna. Så hon fick faktiskt gå bak mig uppför en bit också.. Vägen vi gick var ganska brant, en bit var det lite klyving/lätt klättring också. Tehya imponerade med å följa kommandon exakt! Höger, vänster, vänta, gå bak, hon reagerade momentant Och följde mig bra även när hon tyckte det var lite läskigt. Ju läskigare, ju stoltare över sig själv när hon grejade det..

Idag ska jag, Bruno o Tehya till Hattemakaren, eller ett annat fjäll om vi kommer på det, sedan blir det grillning på hytta i Gröndalen med familjen. Sista semesterdagen för min del, imorgon jobbar jag kväll och sedan  är det bara 280 timmar till denna sommaren:)

Det har visst varit ganska dåligt med uppdateringar på det senaste. Vi har haft fullt upp med Norgeresa och konfirmation, att köra cyklister till Ystad, övernattning och dop i tillägg till jobb och plugg. Jag för min del har två stora tentor som kommer dom två nästa lördagarna, så jag har försökt prioritera bort bloggning och surfning till viss del Lillhunden har tyvärr nedprioriterats lite, det har inte blivit mycket huvudarbete för hennes del.

Idag och igår har min mamma vart på besök hos oss. Hon började cykla i lördags och har tagit två vilodagar hos oss medan hon väntade på mer sponsormaterial från Chess. Idag kom paketet, två cykeltröjor där hela framsidan är en norsk flagga, så nu kan gör  hon god reklam både för sponsorerna och hemlandet.Tur, för den lilla flaggan hon hade på cykelstyret är redan nästan söndersliten av fartvinden

Vi har även dragtränat lite då och då, mest med bildäck eftersom hon inte riktigt har jobbat så bra framför cykeln i det sista. Bildäck tycker hon dock är skitkul, får dra lite tyngre och tajma med extra dragkraft när däcket fastnar i stenar eller grenar. Dom gångerna vi har tagit cykeln funkar det ganska bra tills hon kommer på att hon måste bajsa eller kissa, eller tills vi måste vända och köra hemåt. Märker bra när man vänder att hon sänker tempot och bara lullar på, men alternativet är att springa över en mil varav en stor bit på asfalt, så det får bli så tills vidare, och leta grusvägar i skogen som kanske passar bättre.

”Utmaningen” i dagsläget

Vad gäller ”bajsandet” försöker vi lära henne att man inte gör så när man har selen på (fast hon kan ju självklart inte reglera det så mycket, måste hon så måste hon. Men hon hon inte verkligen måste, behöver hon inte dassa runt i diket i 100 meter innan hon äntligen sätter sig). Helt enkelt få henne att göra det innan vi tar på selen. Här om dagen skulle jag få henne att gå på toa innan vi cyklade, skulle bara ta en kort vända och sen direkt hem o hämta cykeln och selen, men det slutade med att jag gick 1 km med Tehya i koppel på ena sidan och cykel och sele på andra sidan, innan hon satte sig. Efter det gick det finfint, och vi hade en fin sväng in i skogen då hon fick dra mig till fots i lite lugnare tempo.

När vi vände och skulle hemåt kom det ett äldre par förbi, Tehya ville hälsa men fick inte. Vi lät dom få försprång innan vi följde efter, men tog igen dom efter bara en liten stund (Tehya satte in full-galopp-växeln, och jag hade full broms. Ganska varmt, så inte så bra i längden). 3 km höll vi oss bakom dom, när bromsarna gick lite väl varma stannade vi o väntade ett tag, började så på igen medan jag försökte hålla farten nere. Hade nog 3 raster, skrikande o hoppande hund som ville iväg, och raster försöker vi ju undvika Till slut satte hon sig, sen lade hon sig. Hehe, får ju spara på krafterna när man kan..

Annars har hon kommit in i en ny liten unghundsfas, tror vi. Fast det är ju självklart ett resultat av mindre hjärntrim, mindre lydnadsträning och sista dagarna på värmen som gör att vi inte kan göra mycket innan kvällen kommer. Hon har blivit heelt galen när vi träffar folk (typ senaste 2 veckorna, efter konfirmationen i Norge), hoppar, ylar och är ganska svår att få riktig kontakt med. Får henne att sätta sig, men så fort man vänder uppmärksamheten lite mot den man träffar hoppar hon fram igen. Inser ju att det bara är att träna och vi borde sätta oss på ett hörn i stan en dag, men jag måste verkligen plugga så mycket jag bara klarar fram tills 5. juni. Sen är det inga fler tentor.

Hon har även kommit in i samma grej hon hade i ungefär 4-5 mnds ålder. Om hon blir antigen jättetrött när vi är ute och springer, eller om hon blir väldigt exalterad efter t.ex. bad, kan hon börja hoppa och bita. Och det är inte ok! Verkar som hon inte vet vad hon ska göra för att säga till om att hon är trött eller vet var hon ska göra av överskottsenergi/glädje, och i avsaknad på annat tar matte. Men det ska ju liksom inte falla henne in att bita mig, eller andra för den delen. Tidigare har det funkat att bara ssch’a eller säga skarpt nej och ge henne en uppgift som att sätta eller lägga sig, men nu måste man typ ta i henne och hålla fast henne för att få henne att snäppa ur det. Ser det direkt innan hon börja med det, men tydligen så tidigt att jag lyckas bryta det innan hon kommer igång. Går över fortare och fortare, men det är ju ganska otrevligt och inte direkt bra. Tips mottages med tack:) Annars fortsetter vi väl på samma linje, det gick ju över förra gången… (Det spelar förresten ingen roll om hon har fått mycket motion eller legat inne hela dan, samma frekvens på det och det kan komma till synes omotiverat)

Ikväll efter skolan tog jag och mamma en sväng till badplatsen med Tehya, så hon fick simma och springa och göra av med lite energi utan att få värmeslag (20 grader i skuggan och helt vindstilla). Det var uppskattat

Här blev Tehya lite väl ivrig, så det blev en liten ”timeout” med godis på näsan.

Längst ut på bryggan skulle hon

Nu har Valborg en fan-sida på facebook.

Bli ett fan!