Som vanligt har det gått för lång tid sen förra uppdatering, så det blir en kort uppsummering i bilder

Tehya, Nilak och Dennis, en av grannhundarna, letar godis i fjorden

Hundarna älskar snön i alla fall!

Lilla Nilak börjar bli stor! 5 månader gammal. Lika hög som Tehya, och bara 5 kg lättare. Hur ska detta ända?

Tehya har fått fasta träningskompisar i Koda och Meek, två Sibirian Huskies som min kompis Karin brukar låna med sig. Kuligt!

Det bästa av allt är ju att få springa i snön! Dumt är att det blir mindre effektiv träning för oss tvåbenta… Men skönt

Det har även blivit liiite upp- och nerförskidor. Här är två av mina bröder och en ”sambygding” från Austefjorden på toppen av Eidskyrkja, 1482 möh. Fin utsikt, eller hur? Fun fact som jag lärde idag: Detta är det 58:nde högsta berget i Norge

Här ser man en massa spår från påskturister som har varit på Eidskyrkja och fått åka ner i lätt, härlig, fantastisk nysnö, så nära pudersnö man kommer i Norden…

Nilak drar runt på Karin, som av någon anledning går runt med en massa betong i ryggan. Konstiga norrmän.

Våra två små lyckliga hundar på Emblemsfjället, ganska precis ovanför där vi bor.

Fick ett ryck i går när vi tröttnade på den fula tapeten från 50/60-talet nån gång. Så nu är allt vitmålat sådär fort och hastigt och ganska slarvigt. Jag kan visst vara effektiv ibland!

Meek, Koda och Tehya på dagens löprunda. Bra team, när hon inte löper och deras nosar fastnar i rumpan på henne

I morgon är det onsdag igen, och dags för Nilak att åka på näst sista kurstillfället på valpkursen. Riktigt bra tycker vi det är, synd att vi inte fick med oss nån kurs när Tehya var liten. De senaste gångerna har dock Bruno varit där själv med Nilak, så nu måste jag rycka upp mig och hänga med också

I morse låg den där på golvet igen. Va f…?!

…när det var snö.
Visst är bilden från 400 möh, men ändå. Man blir så glad! Och särskilt när man får se glädjen i två malamuter som får röja fritt en stund

Här susar tiden förbi, och Nilak växer så det knakar. 25 kg i söndags, o alltså ännu mer nu. Han är strax lika hög som Tehya, o har riktigt kraftig benstomme.. Blir nog en bamse detta, om det fortsätter så.

Tehya har varit på kontroll hos veterinären efter öroninflammationen. 3 veckor med häftig antibiotikakur o stundtals lös mage som attans, och örat är fortfarande inte bra. Bättre, men inte bra. Sen har hon såklart fått svamp i det örat som inte var infekterat, vilket iofs inte är ovanligt efter lång tid med antibiotika, men ack va onödigt… Så nu är det tio dagar till med antibiotika, plus canestendoppar två ggr/dag för svampen, o klorhexidinrens 2-3 ggr/vecka i tillägg till antibiotikan. Tur att hon inte har hälsoproblemer ofta.

Annars rular det på här hemma, vi väntar fortfarande på el nere men annars är det i stort sett klart för inflytt i vårt nya kök o vardagsrum. Va jag ser fram emot det!!!

Idag bär det av till Standalseidet för min del, personalfest/hyttefest med trevliga kolleger på Kir 2. Jacuzzi, vin o god mat, övernattning o förhoppningsvis en liten topptur imorgon om den förbannade vinden (o helst även regnet) ger med sig…

Sen har vi äntligen fått datum för valpkurset. Blir roligt att se hur det är, o så kul att vi får ett kurs med Nilak när vi inte lyckades komma med med Tehya.

Lite bilder från vår vardag Dock mest från trädgården o inne i huset, blir inte så många kort när vi är ute på tur.

Här går Tehya, Christer o Nilak på väg till Leirvågfjellet. Utsikt mot vårt hus som ligger till höger vid fjorden du ser mitt på bilden.

Nilak badar

Tehyaplutt

Nilakplutt

Full fart!

Tehya väntar medan Nilak försöker få tag på godiset.. Inte bara bara för någon av dom!

Lilla Nilak som inte är så liten längre… 25 kg nu :

Ligger vid köksbänken o hoppas på att nåt ramlar ner…Alaskan Nakenhund/ Fröken Hårlös. Golvet inne i huset är dock allt annat än hårlöst, oavsett hur man dammsuger.

Tehya går ju på antibiotika nu, har hållit på i sisådär en vecka. Vaknade i natt av att hon vandrade runt o runt i sovrummet, stirrade på en o vandrade lite till. Sa till henne att gå o lägga sig, vilket hon gjorde innan hon kom tillbaka o stirrade efter ungefär en minut. Sådär höll hon på ett tag, sen började hon pipa lite tyst, och oj va irriterad man kan bli på sånt nar man är i halvkoma kl 03.30 på natten och inte egentligen orkar öppna ögonen! Till slut vaknade hjärnan så pass att jag fattade att hon behövde gå ut. Lillhund var nog inte alls i form, riktigt otillpass var hon även ute. Hon lyckades inte bajsa heller, snurrade bara runt och såg förtvivlad ut. En halvtimme var vi ute, jag gick runt i dunjacka o rutiga mysbyxor, lite vinglig i Brunos jättestora kängor och så trött att jag nästan somnade där jag gick. Grannarna måste ju tänka sitt…. Tre gånger har hon haft diarré i dag, nästan helt flytande sista gången. Ska ge det en chans, o hålla tummarna att det går över eller vi får en ordning på det så hon får fortsätta med antibiotikan. Behöver få reda på öroninflammationen en gång för alla, o på veterinären verkade denna antibiotikan nästan vara det enda hon trodde på..

Jag är så himla dårlig på att uppdatera bloggen, så nu summerar jag bara de senaste veckorna lite snabbt, i bilder. I den mån jag har tagit kort på det vi gör..

Tehya har dragit mig på längdskidor…

Vi har varit på topptur….

Här lär Tehya min kompis Karin att man inte ska kasta matbitar när man har en hund fäst i midjebältet..

Nilak och Tehya har busat massor

Sen har Nilak f¨ått hänga med på en liten tur med pulkan

Vilkan härlig känsla at bara stå still, o endå flyga fram med hjälp av Tehya. Det kanske får bli en 5-6- hundar o en släde ändå

Jag har varit på tur utan vare sig hund eller sambo. Känns konstigt!

Här är det tomt för ”lårsaft” efter en sugande backe i skööön pudersnö…

Tehya o Nilak är supergoda kompisar! Så länge hon inte har öroninflammation och han inte vill ta en hint o sluta hänga i hennes öron, då skulle nog jag med bli lite sur Nu har hon fått en kraftig antibiotikkur som ska vara i 3 veckor, samt öronrens med klorhexidin och återbesåok om 3 veckor. Rejäl inflammation med en hel massa bakterier i öronen, stackaren. Trumhinnan var dock som den skulle, som tur är.