…om jag var Tehya o hade Nilak efter mig jämt. För några dagar sen började hon säga till honom för hårt och ibland helt utan synlig anledning. Sen säger hon helt plötsligt inte ifrån alls längre. Så jag går bara och väntar på att det ska hända nåt, att det är ”stilla före stormen” För jag skulle INTE tolerera allt han har för sig.

Tehya och Nilak jobbar på med att vänja sig vid att vara två. Mestadels riktigt goda vänner, sen slår Tehyas polisgen in ibland o hon går runt o kollar allt han gör. Bra när han snor strumpor o gnager på soffbordet, mindre bra när hon får godis och han är i samma rum  

Nilak har blivit 11 veckor gammal nu, och är en god liten plugg. 13,2 kg på veckodagen, det är iaf större än lilla Tehya var Och vilken matlust! Tre mål om dagen, men han skulle nog gärna äta 30. Har börjat ändra kroppsfasongen lite, från en liten klump til större plugg med längre ben. Roligt att följa honom, men vi är inte så duktiga på att ta kort på honom som vi skulle vara. 

Tehya har kämpat lite med en öroninflammation som kom i julen, blev bättre o sen kom tillbaks nu. Helt plötsligt har hon inte lika stort tålamod. När örat är bra sover dom tillsammans o väntar i tur på att få godis. Jag själv skulle nog vara lite tjurigare om jag hade ett jobbigt öra.. Sen har han ju gptt av att få veta att det inte alltid är ok att dra runt på storasystern o bita henne i ansiktet medan hon bajsar  

Träningsmässigt har vi inte gjort så mycket med Nilak. Men vi har vart inne i ”centrum” o kollat på bilar o folk, gått i koppel o varit med på hundträffen ett par gångar. Sen går det ju i att bli rumsren, samt sitt, ligg o vänta på maten. Nilak är en liten smarting, lär fort och är hypermotiverad så fort det finns chans på mat eller godis. Då går han f.eks. fantastiskt fint i koppel, när han annars springer runt mellan mina o Tehyas ben, biter i koppel och byter sida hejvilt

Lite bilder på bus nedanför huset en dag: 

Julen firade vi med familjen i Austefjorden. Alla Tordis’ bröder förutom en var hemma, så det blev 8 vuxna och två hundar på julkvällen. Vanligen brukar det bli en liten topptur på julafton, innan man kommer hem till middag o julklappar när det blir mörkt. Denna gången kan man väl kalla det skitväder, med regn o vind, o ingen snö under 400 m. 

Harald har fått ett träd på gårdsplatsen

1. juldagen blev det ännu sämre väder, då stormen Dagmar hälsade på. Här i Austefjoden föll det otaliga granar, rev ned el- o telefonmaster, lossade altaner från hus, slängde bort siloer från gårdar o lös upp hela fjorden några sekunder då två elkablar måste ha dundrat ihop i vindkasten.

En massa gamla granar har fläkts ner i Engjaberget

Björk på taket...

Familjens hus kom lindrigt undan, bara kappan o stenen ovanpå pipan blev slängd ner i ett vindkast. Så lite skader på taket har det blivit, men vi har inget å klaga på. Endast ett dygn utan el, (vissa ställen i fjorden har fått veta att det inte blir någon el till dem före nyår) och 3 utan internett o telefon.

Mamma driver extremsport på ett "rotvelte"

Mobiltäckningen är fortfarande borta, men det är tydligen bara lokala master som ligger nere nu. Sen har vi ju Facebook nu, o det kan man leva länge med I Ålesund o på många andra ställen blev vinden mätt till orkan i medelstyrka, och det är stora skader runt omkring i landet.

Lyktstolpe i vägen och granar i älven

Båt under vatten... Ovanligt hög flo

En flytbrygga på land, ovisst vart den kommer ifrån

Halva bryggan under vatten

Mamma inspiserar ett naust som såg lite skadat ut

Vinden har slängt båtarna omkring i naustet och fyllt dem med vatten

Bruno åkte hem till Ålesund för att kolla till vårt hus i Furutunvegen för ett par dagar sen. Det står dock stadigt; det har väl upplevd några orkaner sen det byggdes i 1936.

Hundarna går det också bra med. Tehya var rätt skeptisk till Nilak i början, och sa till honom på skarpen några gånger. Fast hon gillar honom skarpt också Nu är hon världens lugnaste og mest tålmodiga hund. Ute på tur hänger han i hennes koppel och drar så hårt han bara kan, o hon följer efter eller står bara o håller emot medans hon väntar på mig. Han springer i full galopp rakt mot henne o slänger sig framför eller igenom benen på henne, när han inte kraschar rakt i henne, förstås. Leksaker ville hon inte att han skulle ha i början. Nu får han ha dem, men om Tehya tycker det blir för villt går hon bara o hämtar leksaken utan något tjafs.

Naturligt nog får inte Tehya några långa turer nu när vi både har Nilak o det inte riktigt har varit toppturväder. Hon har ändå fått ett par turar med vattendunk längs vägarna. I går vägde jag dunken, den var 14,5 kg, o känns väl en del tyngre med friktionen i asfalt o grus. Så nu är jag lite nöjd ändå, hon är inte jättesvag trots lite träning denna säsongen…

Nilak är en mycket energisk liten kille. Otroligt tillitsfull till allt o alla, lär fort o är alltid glad. Tuggar som fasiken på allt o alle, dock, vilket jag inte är lika glad för. Tror inte Tehya gnagde på några möblar när hon var liten, eller så har jag förträngt det I vilket fall har han en enorm matlust, det är väl kanske så malamuter ska vara. Han har lärt att sitta (och klarar att vänta ca ett sekund) innan han får maten, men blir nog aldrig mätt. Har lärt vart maten står, o hoppade i går upp för att försöka sno till sig lite för första gången. En dag tränade vi på att sitta medan Tehya fick göra lite andra tricks, det slutade med att han apade efter henne för att få godisen Han ser lösningar överallt o det är inte så lätt att överlista honom. En liten smarting! Han fick även vara med och träffa lite hundar på hundträffen nedanför vårt hus i Ålesund. Hundarna där har träffats sen de var valpar, hela gänget (förutom Tehya) och är väldigt lugna och sociala. Nilak älskade det! Jag var förberedd på att han skulle tycka det var läskigt, men han träffade en efter en och var bara överlycklig att få träffa några som var lika stora som honom. När man är 9 veckor gammal är det inte lika läskigt med tachsar och shetland sheepdogs som med en stor malamutetik Kul att se både Tehya o Nilak springa runt med ett helt gäng och fungera så fint socialt som de gör.

Ser även ett väldigt fint trav hos Nilak, han bara flyter fram trots att han är så klumpig som han är Håller det i sig så kommer man flyga fram som en dröm när han blir stor nog att dra lite. Jippi!

Hur som helst uppförde Tehya sig i stort sett exemplariskt. Blev lite upprymd i början som sig hör o bör, men sen gick hon fint i kopplet o var otroligt lyhörd. Så nu har jag fått en boost De senaste månaderna har vi nämligen allt oftare haft dåliga hundmöten där lillhund spänner upp sig på långt håll när det kommer hund rakt på oss, o stirrar i sänk den andra hunden utan att jag lyckas bryta mer än nån sekund. Det slutar ju som det måste med en skällande hund i möte o en Tehya som låter som hon vill döda nån i större eller mindre grad. Inte alltid så, men jag tycker som sagt det har blivit mer de senaste månaderna. Lite synd då hon behöver få mer självtillit på fler plan och se att det inte är så det ska vara i hundmöten.

Jaja, bara nåt vi måste fortsätta träna på, och eftersom detta i stort sett är vårt ända ”problem” tycker jag vi har fått en bra hund för att vara totalt gröna på hund sen innan (Det andra problemet jag kommer på är att hon inte fixar att va själv på nya ställen oavsett hur länge det gäller)

Slänger med en bild från Trandalhatten förra helgen. Ungefär sådär har vädret varit i november, o eftersom det har varit ovanligt varmt för årstiden har det i stort sett bara blivit några jättekorta dragturer med cykel. Får skärpa oss o hoppas att snön kommer snart