Marknad, spelkväll (hemma hos annan hund), däckdragning, jogging med mensvärk (det verkade iaf så?), centrumspromenad, bus med minimalamute, traincatching, passeringsträning, stan igen, piknik med (hund &)kompis. Och sen bär det av till polarhundträff med övernattning i lavvu x2, utställning, konkurrens och vagnsrace!

Det började på lördag, då åkte vi in till stan både jag, Bruno och Tehya. Bruno hade ett ärende, och jag och Tehya hade planerat att traska runt i centrum några timmar, så vi åkte in tillsammans. 3 timmar var vi där, lilhunden var lite stissig i början men lugnade ner sig och gick efterhand kringelikrok mellan folk, hundar, lastbilar, köttvagnar etc. Finfint!

Tehya på Stortorget i Växjö, lördagsmarknad.

Tehya blev trött kl 22 och sa god natt hemma hos Carro. Hittade dock inte sin säng.

Lördags kväll bakade jag kladdkaka, sen tog vi med oss den och åkte in till Carro och hennes hund Ebba, för spelkväll med dom och Milli i klassen. Gick finfint, Ebba delade nämligen med sig av alla leksaker och godisar En leversnitt var dock lite extra god, tyckte båda hundarna, och Ebba fick ett jack i skallen.. Troligtvis oavsiktligt från Tehyas sida, då ett bett skulle ge lite större resultat. Ebba var lite skeptisk ett tag, men verkade ändå bli lite kaxigare igen sen.

Söndag fick Minihunden först dra däck en runda, ca 2 km i skogen. Länge sen vi drog på riktigt, tänkte ta en mjukstart då hon har lättare för att jobba jämnt i lägre hastighet än man har med cykeln. Därav däcket. Det märks dock att hon har fått muskler över sommaren, ett bildäck var i alla fall ingen match. Fick koppla på mig själv på lasten, och bromsa riktigt så hon inte skulle springa iväg med mig. Kul! Hon jobbade bra i skogen också, lite motlös blev hon när däcket satte fast sig i en sten/rot el.l., men fick besked om att dra höger/vänster i stället för rakt fram, och klarade av det utan nämnvärd hjälp från mig.

På kvällen fick hon även springa några kilometer tillsammans med mig, så den fysiska motionen borde i alla fall räcka till den dagen.

Åh, orkar inte springa efter bollen…

Måndags morgon hade Tehya blod på benet, svansen och på golvet. Yay, löptid! Just in time for Simmatorp:) Har blivit ovanligt slö denna gången, tidigare har man mest märkt att hon är lite klängig. T.ex. ute på promenad, hon fick va i långlina så hon skulle få springa av sig lite. Kastade boll till henne två gånger, andra gången tog hon bollen, lade sig rakt ner och bara stirrade på den medan hon andades tungt.

Tehya i stan, fick ligga och vänta vid en bänk medan jag förberedde mig för seminarium och en massa hundar passerade utan att hon fick hälsa.

Tisdagen hade vi avtalat att träffa en liten malamutehane på 4 mnd vid namn Shiro, som bor med Carl & Diana i Växjö och som skall med till Simmatorp. Gick tillsammans till en rastgård där de fick hälsa utan koppel. Tehya blev skogstokig när hon först såg Carl & Shiro; ylade, skällde, drog och visade fram en sida jag faktiskt inte har sett på länge. Det e då man kommer på hur duktig hon egentligen är till vanligt Gick finfint sen, de hälsade lugnt o sansat o till slut blev det bus med tokrus innan vi gick lugnt och stilla tillbaks till bilarna.

Tehya, 17 mnd & Shiro, nästan 4 mnd

Onsdag: Skola med seminarier till 16, ett roligt och ett vårvetenskapligt sådant… Sen Alvesta centrum med hunden, kolla lite på tåg. Lite läskigt med vinande godståg i början, egentligen helt ok med passagerartåg på närmre avstånd. Nästa steg är att ta tåget nästa gång vi skall till stan…

Ett resultat av manuell fokus-testing.

Idag har jag haft kul med att försöka vänja mig vid att använda manuell fokus. Första gång jag har försökt, egentligen. Då är det ganska ok att ha en Nikon D300 till hjälp, korten blir liksom bra oavsett hur mycket fel man gör med inställningarna

Väntar med två hundar utanför Spice&Rice medan Hanna handlar mat till oss:)

Eftermiddagen och kvällen idag spenderades i Växjö med Hanna och Isa, Tehyas favviskompis. Vi köpte med oss thaimat från Spice & Rice, körde upp till hundrastgården och skulle äta vid bordet där medan hundarna fick rusa av sig lite.

1. Vi hade glömd att få med oss bestick till maten. –> Fick äta med pinnar, men det är ju viktigt att connecta lite med naturen ibland.

2. Hundarna var inte så intresserade av att rusa av sig. De nosade lite i gräset tillsammans, ville att vi skulle kasta pinnar till dem, sprang några rundor, satt o glodde på oss när vi åt.

Hanna lekar världsvand. Inte alls några problem att äta med pinnar. Förutom att man tröttnar innan man blir mätt

Tehya och Isa ville hellre få mat än leka.

Tehya har imponerat många gånger de senaste dagarna, hon har blivit riktigt duktig på att gå fint i koppel mitt bland folk och bråkiga maskiner, litar på mig när vi träffar hundar, lyssnar när man ger en kommando (förutom sitt, den tycker hon är onödig, är ju inte trött i benen). Ett undantag när vi träffade Shiro och hon blev skogstokig, idag när hon såg lekkompisen Isa efter en hel sommar och såklart förväntade rus & bus, och en hund vi träffade i skogen i kväll. (Bortförklarar den med att jag hade vart lite sur på henne precis innan, utan att det egentligen var befogat (hon kände det kanske som jag var lite ostabil?), och att vi stod bredvid stigen tillsammans med Hanna och Isa och väntade på att den skulle passera, blev nog en lite konstig mottagning av den hunden).

Imorgon åker vi upp till Simmatorp (Skara), sätter upp vår lavvu och kamperar där till söndag. Sandra och Jocke kommer också fredags kväll, så det blir nog till att sätta upp utställningstält, förbereda ringar etc innan det blir fredagsmys. Lördag ska det ställas ut, förhoppningsvis utan hopp (och sprätt…), springas Sport Galt och kanske hinna med att dra lite med cykeln också. Ska tydligen vara en del aktiviteter i tillägg, men har inte översikt över det. Söndag: Vagnsrace, utlottning (förra året van vi en cykel, vad nu?) och avsked. Sen är det ett år till nästa gång, och då kan mycket ha hänt:)

Bilder på världens mest fotograferade hund, såklart.

Var i hundgården med Tehya en stund i dag och fotade henne medan hon fick leta godis under bildäck, i hängande bildäck, i vattenskålen, under pall, på uppspikade ”hyllor” och i gruset/gräset i hundgården. Såg hur hjärnan jobbade på de nya ställena:)

Gömde även ett tuggben i en skolåda ikväll o tejpade igen den lite. Tehya funderade en sekund, sen gick hon rakt på sak.

Nästa helg är det höstträff i Simmatorp! Vi åker upp på fredag, ska sova i lavvu till söndag. Utställning, grisrundor, vagnsrace och mycket mer, plus självklart trevligt sällskap! Synd det bara är en gång om året

Ska träffa en liten malamute vid namn Shiro nu på tisdag, blir kul. Men har min aning om att jag kommer ha ett skov av Polarhundsjukan ett tag efteråt.Tehya kommer i alla fall älska honom, det är jag ganska övertygad om.

Annars jobbar Bruno hela dagarna för tillfället. Garageport, uterum, kök, tak, you name it. Jag går akutsjukvårdskurs, och har inte fått kurslitteraturen än. Så jag har fått låna lite rolig läsning av Peter, tackar! Återstår bara att se hur det blir med den frivilliga läsningen, det har alltid en tendens att bli mindre än intentionen. Men detta är ju nåt jag är uppriktigt intresserad av, så jag ska försöka göra en insats…

Bruno jobbar dagen lång, jag är i skolan o Tehya ligger hemma o väntar på oss. Så kommer vi hem och tar antigen en promenad eller en löprunda. Idag blir det löprunda på alla tre tillsammans.

I går var Tehya konstig. Gick ner mot stan med henne på kvällen, vädret var egentligen bra och det var ganska ljust fortfarande. Hon gick fint i kopplet, nosade här o där, kissade, jag pratade i telefon och vi tränade faktiskt lite på utställningstrav o stå också. (Har inte tänkt tanken sen Vaggeryd i april, kanske dags nu).

Sen kom vi närmre bostadsområdet, o plötsligt blev hon livrädd. Svansen långt under magen, kroppen lågt mot marken, desperat i ögonen och ville bara därifrån, spelade ingen roll vilken riktning. Hon sprang nästan i cirklar, satte sig motvilligt när jag sa att hon kunde sitta, men kastade nervösa blickar åt alla håll och var allmänt vettskrämd. Jag har aldrig sett henne så innan, och kunde inte hitta nån förklaring till varför hon skulle bli rädd. Försökte ta det lugnt och låta bli att vara både för positiv och negativ, men ville samtidigt visa att allt var ok. Får hoppas hon hittade lite tröst i att jag inte brydde mig så mycket Till slut gick jag bara lugnt vidare, medan hon ville rusa iväg och fortfarande var vettskrämd i ca 150 meter, då lugnade hon sig men var fortfarande på vakt.

Funderar på om det kanske skulle kunna va de mörka molnen på himlen en bit bort som skrämde henne om det var tryckändring i luften, men det kom ingen åskbya eller nåt. Ev. var det en varg, elefant eller nåt annat illaluktande som stod i skogen och luktade hotfullt. Gjort är gjort i alla fall, får gå tillbaks en dag och visa att stället är ok

Idag har hon tydligen ”tvättdag”, kanske löptid nr. 3 på gång. Kommer inte ihåg när hon hade den senast, men tror det börjar bli ca 6 mnd nu.

Nu blir det kvalitetstid och familjelöpning! Vi hörs!

Tehya ligger i sitt hus och väntar på ok så hon kan leta igenom hundgården efter mat

Tehya har hittat en kantarell (eller den som liknar) o spanar efter fler

Då är familjen samlad igen, hemma i torpet i  Alvesta.

Jag kom ner på lördagskvällen, Tehya spann i cirklar runt sig själv och var riktigt glad:) Men ändå sansad och hälsade fint.. Söndagen spenderade vi på gym tillsammans, Bruno har blivit min personliga tränare, han ska biffa till mig i höst;) Sen spacklade vi lite hos Niclas, innan vi fick besök av han o Thomas, som kom o åt tacograteng på kvällen.  Mysigt!

Idag började skolan för min del, o Bruno jobbade till kl 20.30. Tillbaks till vardagen med andra ord:) Tog en löprunda med lillhunden efter skolan, och jag måste säga att hon imponerar storligen. Hon ska ju vara i värsta trotsåldern nu.

När vi fick besök igår ville hon ju gärna hälsa, men låg snällt kvar i sin biabädd tills vi sa var så god. O det var inte så himla kort tid hon låg där.. När hon väl fick komma fram gick hon bara runt o var snäll, blev rent stolt av henne..

På löprundan idag imponerade hon ännu mer. Hade ett par möten på fjället i Norge där hon verkligen skällde ut en border collie, en schäfer, en samojed och en terrier. Tänkte att jaja, så kommer det va ett tag framåt.. Men idag passerade vi först en jägare som satt  i diket, cyklister x 2, en hund som kom front mot front o skällde på oss, promenadfolk x 3 o en hund som vi tog igen o sprang förbi bakifrån. Lillhunden var nyfiken o visade att hon ville ditåt, men lyssnade när jag sa ”förbi” o sprang förbi med slakt koppel varenda gång:) Förutom när vi träffade hundarna då, d var hon duktig draghund och drog rakt framåt förbi dom Sicket duktigt litet krapyl!

Ikväll gick Bruno igång o bakade bröd direkt efter hans löprunda. Därav den konstiga bilden längst uppe Smeten är blå pga blåbärsylt, och brödet är fortfarande blått där det står i ugnen.. Får se hur resultatet blir, men gott kommer det garanterat vara!

Imorn bär det av till Sverige. Åker tidigt från Austefjorden, så jag har chans att komma fram utan att somna… Öronpluggar är med, i fall avgasröret gör mig alldeles galen. Två cd’ar med musik, spotify laddat o förhoppningsvis hittar jag en clas ohlson så jag kan lyssna på spotify i bilen Chips är självklart också med (dock inte paprikasmak denna gång, skall försöka leva utan det nästa halvåret)…

Det har hänt mycket denna sommaren, och jag har inte orkat skriva om hälften. Nu kommer jag definitivt inte orka skriva om det, så ni får fråga om ni undrar nåt. Senaste veckan har jag bland annat plockat hallon med familjen, solat, jobbat, hissat upp mamma och några till på en lite ”alpin” topp, klättrat lite på Fingern, och avslutade med en tur till Stokkehornet i kväll. Lite kul topp, med en stuga byggt på toppen o hela fjället är egentligen en lite halvt vass kam.

På måndag börjar skolan, det startar med en akutsjukvårdskurs och avslutas med en ledarskapskurs (vad nu det skall innehålla) innan det är dags för 2,5 månaders praktik på medicinsk avdelning och i hemsjukvården. Blir kul!

Nu är det läggdags, imorgon träffar jag Gumman och Lillhunden igen

Bendik Hustadnes vart 12 år i august, og har tidlegare i år vore på Lisje Eidskyrkja og nesten på Eidskyrkja i Austefjorden. No vil han utvide turrepertoaret sitt, og starta like godt med ein rusletur i skodda på Skårasalen, 1542 m.o.h.

Saman med mor Bjørg Edel, tante Tordis og bestemor Valborg la han ut på tur med friskt mot. Verken 1000 høgdemeter, 4 km motbakke eller spådomar heimafrå om at det kanskje var 0 grader på toppen, la nokon dempar på pågangsmotet. Ei heller den dystre innsikta om at skodda ikkje kom til å tillate noko utsikt på toppen.

Turmålet vart fastlagt kvelden før, og sekkane vart pakka med rundstykke, brownies, yoghurt, solbærtoddy og kakao. Utan mat og drikke dug nemlig helten ikkje, hadde nokon høyrt.

Bestemor Valborg var også med på turen

Lengst oppe i Kvistaddalen hoppa Bendik ut av bilen med eit smil og bana seg veg gjennom den tjukke skodda som låg tungt oppover fjellsida. Rundt turlaget dukka det av og til opp ein topp på andre sida av dalen, så vart alt kvitt igjen, og så kom det eit glimt av ein anna topp litt seinare. Då den første brownies-biten vart innteken eit stykke lenger opp, letta skodda litt på sløret, og pinaklar, vardar og stup bytta på å vise seg fram nokre korte augneblinkar medan skodda flaug i full fart rundt den litt forundra gjengen. Det var ”sjukt kult…”

Bendik likte synet av toppar og spir som vart avslørt i skodda

Oppe i dalen deler stien seg i to. Ein kan velje å fylgje snøtunga inn langs dalen og deretter gå langs ryggen mot toppen, eller ein kan gå rett opp frå inngangen av dalen og komme inn på ryggen igjen litt under toppen. Bendik fekk bestemme denne gongen, og valet fell på direktevarianten.

Bendik og mamma Bjørg Edel på veg inn i dalen under Skårasalen

Her fekk han prøve seg på å gå i småsteinete ur, der ein måtte vere litt oppmerksam så ein ikkje plutselig ramla på ein laus stein og vrikka foten. Det var litt vanskelig i starten, men så gjekk det fortare og fortare, og ikkje vart det nokon vrikka fot, heller. At det var bratt å gå gjorde ingenting, i fylgje Bendik. Det einaste han fekk beskjed om frå kroppen sin, var at eit lite gnagsår var på gang på den eine hælen. Han forsikra at det ikkje var nødvendig med noko pusling rundt han, men gjekk med på å få litt sportstape på den lett irriterande hudflekken.

På ryggen under toppen, med utsikt ned mot Kvistaddalen.

Turen vidare føregjekk i lyst og fint miljø, sidan skodda låg tett innpå turfylgjet og gjorde alt litt kvitt. Synd med utsikta, men smilet var likevel som fastmontert på både Bendik og dei andre, og alle var einige om at turen ikkje var mislykka sjølv om det var litt kaldt og kvitt…

Skrive i toppboka må ein gjere!

Toppen vart nådd med Bendik i soleklar tet, og sjølv om utsikta mangla fans det flust av byggverk å beundre. Tre enorme vardar og eit hus med vindauge i, nokon må ha hatt god tid der oppe! Eit par toppbilde vart knipsa, og all nista eten før gjengen traska nedover igjen, denne gong den andre vegen ned, mot skaret og snøtunga i lett terreng og med uvanlig god sti gjennom ura.

Heile gjengen på toppen

Ei kort oppsummering frå Bendik si side avslører at det beste med turen var å komme opp på toppen, sjølv om vi ikkje såg lenger enn til kanten framfor oss. – For då var eg sliten i låra. Og det verste var heilt klart å gå i den bratte steinura før vi kom opp på ryggen! Det var litt skummelt på grunn av småsteinane som kanskje ville rase vekk under meg.

Resten av gjengen vart ”grådig imponert” av Bendik som gjekk heile turen utan å klage, med eit smil rundt munnen og utan å verke sliten i det heile tatt. No byrjar planlegginga av neste tur, for fleire blir det!