..men det er skikkelig skitver ute, så vi avlyste toppturen, Tehya og eg. Det vart en langrennstur i staden, der Tehya fekk dra meg litt over 4 km i våt snø og regnver.

Ho startar i full galopp, er litt vimsete i starten og vil lukte rundt/tisse, men så kjem ho inn i jobbmodus og dreg på i fint trav med senka nakke og halen rett bak. I dag var ho skikkelig flink, trakka langt gjennom snøen for kvart steg, men jobba på likevel. Møtte også på en skiløpar med tung sekk, som sa han gjerne skulle ha lånt hunden No har vi funne oss godt til rette heime i stova, eg i godstolen og Tehya ligg langstrak på golvet i djup søvn. Egentlig nokså koselig å sitte her mens regnet piskar mot ruta og vinden hyler rundt hushjørna. Sjølv om det så klart hadde vore kjekkare med strålande sol og påskesnø. Men det får vi ta igjen!

Tehya laddar opp til å bere heim mjølk frå butikken.

Hytta vår

På onsdag skulle eg på nattevakt, og ville la Tehya få bruke kroppen skikkelig før torsdagen, for då kom ho ikkje til å få mykje mosjon. Så vi fann fram pulken eg laga på folkehøgskulen (har ikkje brukt den før no, men den fungerar finfint! Litt bedre snøring i pakksekken berre, og bedre spennreimer over toppen, så blir den et syn..) og lasta i 25 kg stein som Tehya fekk dra frå vegen og opp til hytta vår i Grøndalen. Det var utrakka heilt opp til hytta, og mjuk snø så ho nesten trakka gjennom til magen, men fint gjekk det. Eg gjekk på truger og var moralsk støtte, og hjalp til litt i oppoverbakkane. To turar vart det opp og ned, en med stein i pulken og en med 25 liter vatn i en dunk. Bra styrketrening for hunden, som vart både sliten og stolt

Litt bilder:

Bl.a. Saudehornet och Vassdalstinden. Det är alltid himla gott att se dom igen

Det händer inte så mycket här, så jag har inte så mycket spännande att berätta. Det jag kan säga är att det känns underbart att vara Hemma på riktigt och kanske för gott. Det ska bli så otroligt bra när bara Bruno och Tehya kommer upp, för just nu är det nånting som saknas.

Nedersta delen av skidanläggningen

Lägger upp lite bilder från när jag var på Veirahaldet i onsdags, tog en eftermiddagstur efter att ha följt med mitt syskonbarn Maria till hennes teoriprov (grattis, och lycka till med körkortet nu snart ). Riktigt härligt var det, inte en själ på fjället förutom han som körde snöscootern upp och ner för skidbacken där jag började turen. Han passerade mig nog i alla fall 7 gånger upp och ner innan jag fortsatte förbi liftarna Backen öppnade för folk kl 18, och då var jag redan nere igen efter en kanontur.

Översta delen av skidanläggningen, Veirahaldet är högsta punktet bakom

Jag kan i och för sig berätta att jag har fått jobb, ska ut till Ålesund nu på tisdag och skriva på papper på ett vikariat som varar fram tills september. Så nu fattas bara att hitta en lägenhet! Idag var jag även med en patient till hans koloskopiundersökning och fick utförlig förklarning och undervisning av en dansk sjuksköterska som jobbade där. Fascinerande allt man kan göra…

Vy mot Blåfjällsmassivet och Snöhornet

Bruno kommer som sagt upp hit om några veckor, skall bli riktigt skönt att komma i gång och slå oss till ro nånstans i Ålesund. Längtar till vi har jobb båda två och får lån, så vi kan hitta en fin lägenhet eller helst ett hus att renovera. Har allslags planer och varianter på planer, kul ska det hur som helst bli!

Är man på tur själv får man ta ”sjølvdiggarbilde”

Tehya är go och glad som vanligt där nere i Småland, hon gör små spratt som man blir glad av att bara höra om Till exempel nar hon och Bruno var ute och gick en tur och går förbi en hög mur på 1-1,5 meter. Utan förvarning skuttar lillhund upp på muren som troligtvis var smalare än hon hade tänkt, för hon fortsätter och fastnar i hecken som växer på andra sidan. Husse kan inte annat än skratta och hoppas att hon inte förstör hecken för dom som bor där. När Tehya var mindre bad vi henne hoppa upp på små murar och stenar ibland, så hon skulle få träna lite balans. Hon tyckte väl det var kul och roligt att få så mkt beröm, så efterhand ville hon hoppa upp på så höga grejer som möjligt. Ibland hoppade hon självmant upp på stenar som man aldrig skulle få för sig att be henne att hoppa upp på, och så fick hon nästan dra sig upp efter frambenen. Men upp skulle hon, gick det inte på första försöket så försökte hon igen tills det gick eller man nästan fick dra henne med vidare Ser det även ibland när hon är med på fjälltur, hon bokstavligt talat klättrar upp riktigt branta partier och man ser verkligen hur stolt hon blir.

Mina spår i första backen. Inte så bra snö, men fasiken va fint ljus det va! Och det blev bara bättre ju längre ner jag kom.

Ligger just nu på ett liggunderlag i vardagsrummet, med Tehya vid min sida och datorn framför mig. Klockan är ställt till 03.55, alltså om 3 timmar och 5 minuter, och jag är ambisiös och ska vara vaken lite till…

Svärfar ligger i soffan, min mamma ligger i vår säng o Bruno är ännu mer ambisiös än mig, han sitter vid datorn och räknar på offerter till jobb. Antar att han så småningom intar platsen på liggunderlaget bredvid mitt.

Vi lyfter nämligen med Quatar Airways från Köbenhamn kl 11 imorgon, och ska innan dess bli kört till Malmö (snälla svärfar är privatchafför) och ta tåget över till flygplatsen. Stackars Tehya lämnar vi hemma, så kommer Carl o Diana och hämtar henne/stannar hos henne när dom har vaknat. Så det blir tidigt upp, måste ju gå lite med henne innan vi åker (dessutom bra med lite egentid innan jag lämnar henne i tre (!) veckor). Det är nog mest synd om mig, hon skiter väl i vilket och dessutom får hon träffa Shiro varje dag (eller i stort sätt varje dag) och t.o.m. bo med honom när hon väl har slutat löpa. Hon är i alla fall definitivt i höglöp och har lyft på svansen för mig sedan i lördags, så jag håller tummarna för att hon är klar tills mitten/slutet på nästa vecka. Fast man vet ju aldrig med dessa tikar

Idag var för övrigt en stor dag. Jag tog min sjuksköterskeexamen idag, och saknar nu bara min legitimation från Socialstyrelsen, samt den norska autorisationen. Vi hade först en jättemysig champagnefrukost med klassen, och gick sedan ner till domkyrkan där en fin seremoni med sång, talare och utdelande av diplomer. Lite nervöst var det allt först, vi visste inte riktigt hur vi skulle gå in etc, men det gick bra ändå och vips så var vi färdiga sjuksköterskor allihopa… Inser att jag nu inte ska presentera mig som student mera, utan som Sjuksköterska! Just nu känns det som den största skillnaden, men vi får väl se. Sen blir det väl att presentera sig som anestesistudent eller nåt liknande snart:)

Min mamma var ju med, likaså mina snälla svärföräldrar, och Annelie hade dessutom gjord jättegod smörgåstårta som vi  njöt av här hemma. Tror nog jag smyger till mig en liten bit av den till frukost nu snart Annelie åkte hem med tåget på kvällen, medan vi andra har packat, pratat och ätit ännu mer tårta.

Nu får jag ge efter och lägga mig för att sova. Jag klarar nog sova en hel del på planet ändå.. Tehya är tydligen ute o löper, efter tassrörelserna att dömma. Kommer väl hitta internet i Thailand då och då, så nåt blogginlägg blir det säkert.

Vi hörs!

Måste lägga till en rolig grej som hände nu, finkänsliga läsare behöver inte läsa vidare.. Tehya lyckas mitt i sin dröm-löprunda släppa en fis, en sån med mycket ljud i. Bråvaknar ur sin dröm och ser vansinnigt rolig o söt ut där hon försöker komma på vad som precis hände. Släpper en till och då spretter hon förvånat upp på alla fyra, innan hon går till sin biabädd och ser skämsen ut Sötnosen.

Uppdaterar bloggen gör vi i alla fall inte Vi skyller på jobb, praktik, träning och en gnutta socialt umgänge.

För min del har det mest gått i praktik på avdelning 5 på CLV, där patienterna kan ha i stort sett alla diagnoser, men de flesta har någon lungsjukdom eller mage-/tarmsjukdom. Har varit där i stort sett 5 dagar i veckan, 6 dagar denna veckan. Det är ganska ok, inte lika mycket tekniskt/konkreta saker att göra som jag är van vid från kirurgiska avdelningar, men jag får en desto bättre bild av det administrativa kring inskrivning, hemgång etc., och sen är inte allt lika rakt fram med patienternas diagnoser som det ofta är på en kirurgavdelning. Så det är intressant, men jag tror ändå att jag trivs best på en kirurgavdelning, evt. på en medicinsk avdelning där det är lite mer fart. Och den ultimata arbetsplatsen är förstås ambulansen/akuten, det blir mer och mer tydligt för varje gång man har nåt med nån av dessa att göra.

Tehya är duktig o drar i sin nya sele från MR-koppel

Bruno på sin sida har jobbat extra effektivt o bra på sistone, han har gjort klart många jobb och imponerar som alltid. Kanske kan få han att lägga upp kort på några av jobben, nu har han precis renoverat en lägenhet, byggt ett uterum och gjort i ordning ett kök i tillägg till en del smågrejer längs med. Även framöver är det fullt upp, så jobb saknas det inte i alla fall. Tre gånger i veckan tränar han även thaiboxning och mma (mixed martial arts). Skall se han blir riktigt farlig…

Tehya njuter av säsongens andra snöfall

Tehya har fått varit mycket med Bruno på jobb; hon har legat i bilen, vart med inne eller legat ute på trädgården medans Bruno jobbar, o är vad jag förstår lugn och duktig. Det har inte blivit mycket motion, men ca 2 gånger i veckan har vi dragtränat, olika sträckor och längder.

Förra lördagen fick vi besök av Shiro med husse och matte, vi hade en liten pysselträff där vi gjorde i ordning draglinor och planerade ombyggnad av våra trehjulingar/kickbikes. Jag har besökt killarna på Landstingsfastigheter några gånger, fått cyklar, hjul o extradäck – dom är jättetrevliga o det känns som man rajdar deras lager totalt. Smidigt är det Vi drog en liten sträcka på ca 3 km när Shiro med familj var här. Han är ca 6 mnd och drog som en hjälte. Fokucerad på jobbet och inget annat. Tehya på sin sida ville gärna busa, särskilt när vi vände tillbaks, för då ser hon liksom ingen anledning till att jobba. O så är det varje gång man drar, så jag försöker undvika fram-o-tillbaks-träning. Men Shiro ska nog få ordning på detta…

Min enda lediga dag denna veckan var onsdag, då passade jag och Tehya på att dra några km på morgonen och sen åkte vi till Rävemåla och besökte Hanna och Isa. Trevligt! Måste nämna en episod där Lillhund imponerade extra mycket: Vi drog ca 1 km genom skogen i slutet av rundan, och då är det ju ingen bred väg precis. På det smalaste stället (såklart ) träffade vi en dam som var ute och promenerade, och jag tänkte att det var väl typiskt; smal väg o Lillhunden kommer garanterat vilja hälsa på denna dam. Men man får ju försöka i alla fall, det är bra träning. Så jag sa till Tehya att gå förbi, och det gjorde hon. Kollade på damen, men passerade klockrent 1 m ifrån henne. Sen vore det kanske en annan historia om damen hade en hund med sig, men det vore ju inte så konstigt.

Goa vänner

Då är familjen samlad igen, hemma i torpet i  Alvesta.

Jag kom ner på lördagskvällen, Tehya spann i cirklar runt sig själv och var riktigt glad:) Men ändå sansad och hälsade fint.. Söndagen spenderade vi på gym tillsammans, Bruno har blivit min personliga tränare, han ska biffa till mig i höst;) Sen spacklade vi lite hos Niclas, innan vi fick besök av han o Thomas, som kom o åt tacograteng på kvällen.  Mysigt!

Idag började skolan för min del, o Bruno jobbade till kl 20.30. Tillbaks till vardagen med andra ord:) Tog en löprunda med lillhunden efter skolan, och jag måste säga att hon imponerar storligen. Hon ska ju vara i värsta trotsåldern nu.

När vi fick besök igår ville hon ju gärna hälsa, men låg snällt kvar i sin biabädd tills vi sa var så god. O det var inte så himla kort tid hon låg där.. När hon väl fick komma fram gick hon bara runt o var snäll, blev rent stolt av henne..

På löprundan idag imponerade hon ännu mer. Hade ett par möten på fjället i Norge där hon verkligen skällde ut en border collie, en schäfer, en samojed och en terrier. Tänkte att jaja, så kommer det va ett tag framåt.. Men idag passerade vi först en jägare som satt  i diket, cyklister x 2, en hund som kom front mot front o skällde på oss, promenadfolk x 3 o en hund som vi tog igen o sprang förbi bakifrån. Lillhunden var nyfiken o visade att hon ville ditåt, men lyssnade när jag sa ”förbi” o sprang förbi med slakt koppel varenda gång:) Förutom när vi träffade hundarna då, d var hon duktig draghund och drog rakt framåt förbi dom Sicket duktigt litet krapyl!

Ikväll gick Bruno igång o bakade bröd direkt efter hans löprunda. Därav den konstiga bilden längst uppe Smeten är blå pga blåbärsylt, och brödet är fortfarande blått där det står i ugnen.. Får se hur resultatet blir, men gott kommer det garanterat vara!