tror jag bor hemma hos oss Efter snart 2,5 år blir hon bara skönare och skönare, som vi sa här hemma i dag efter en rolig episod på promenaden.

Visst är hon ingen utställningschampion, men som familjehund är hon oslagbar Hon har en sån underbar attityd, ett sånt positivt syn på livet. Är man ute på promenad, kan hon helt plötsligt buffa dig i handen några gånger med en sån lysande glad blick, för hon hoppar ner i businvit och vill ha dig med på lek.

Inomhus hämtar hon sin lilla tygrotta och vill köra igång dragkamp, eller så kommer hon bara och kör huvudet ner i ditt knä och vill bli kliad. Hon har ett sånt roligt sätt att vara, det är svårt att beskriva. Men go är hon i alla fall.

Tehya och husse

Ute på tur märker man hur hon njuter av den fria naturen. När hon hoppar ur bilen ylar hon och vill bara iväg, jobba på så sakterligen uppför branta fjällsidor med matte eller husse bakom. Ju högre upp på berget man kommer, ju högre lyfter hon huvudet, blir kvickare i rörelserna och ännu mer vaken i blicken. Hoppar gärna upp på en extra stor sten bredvid stigen och klättrar gärna (bokstavligen klättrar, ett ben efter det andra) uppför den brantaste klippan. Då ser man hur stolt hon blir, och sen får man skratta lite åt hennes påhitt

Är vi ute och drar med cykel eller på skidor, ja då ylar hon också och är riktigt gladjestrålande. Drar igång med pigga steg, jobbar på och lyssnar efter matte. Ibland kan hon bara inte låta bli, och tar några snabba galoppsteg av ren glädje. Ibland är hon så oerhörd lyhörd att man bara måste skratta, när man ser hor hon vänder huvudet halvt bak och väntar på kommandot som måste komma inför korsningen, eller när man tittar lite på vyerna och Lillhund direkt svänger åt det hållet.

Kissar som en hanhund med benet åt himmels, går tre-fyra meter och sparkar och krafsar i gräset som besatt för att sprida doften. Stackars Lillhund har misförstått tekniken totalt, inte sprids den doften, inte.

Glad hund i snön

Pruttar lite och hoppar till av förvåning över ljudet, kastar en riktigt, riktigt skämsen blick på oss och går nån annan stans.

..då Tehya fortsatt var liten og søt og kunne bærast i armane som en unge:)

4,5 månader gammal:)

Tehya har löpt i en månads tid nu igen, och avslutade efteråt med ca 1,5 veckor av totalt orkeslös hund. Det blir så varje gång, hon börjar först äta mer än vanligt, sen äter hon normalt en vecka eller två under löpet, sen slutar hon att äta alls, och orkar knappt röra på sig både inomhus och utomhus. Denna gången vägrade hon äta i nästan 5 dagar (kunde inte låta bli att stoppa i henne lite kött för att försöka  reta igång aptiten och få i henne lite energi) innan vi gav efter och köpte in färskfoder. Detta kastade hon sig dock över på en gång och äter det fortfarande. Piggnade till lite när hon fick i sig mat, men fortfarande inte den glada hunden hon är vanligen. Inte ens på fjälltur med annan hund vaknade hon till riktigt. Jag skulle tro hon var sjuk, vore det inte för att hon blir så efter varje löp, ock hon har inte nån tempstigning eller andra symtom förutom slappheten.

Lillhund efter ett aktiverinsförsök från min sida. Tuggben och boll, två saker hon brukar gå igång på. Men icke, hellre ligga i sängen och slöa..

Det dumma är att detta färskfodret bara är ett tilläggsfoder, som inte innehåller allt hon behöver av vitaminer och oljer. Märker det redan på att tassarna har börjat bli torra igen. Torrfodret vi hade var skitbra på det området, fina mjuka tassar utan antydan till sprickor, och Tehya älskade det (fram tills efter löptiden nu då). Så vi får se, än så länge lever hon gott på Vom & Hundemat Storfevom, och vägrar igen när vi försöker fasa tillbaks henne på torrfodret som funkade så bra.

På tur med Koda, 12 mnd sibirian husky-hane som ville busa hela tiden. Piggnade till ibland..

…men sen fick hon vila lite igen.

Hon har bara haft 5 löpt innan, men har  blitt slapp och slö, samt har blitt skendräktig ett tag efter varje hittills, så det känns som det tar rätt tungt på henne. Ung tik och allt, vi har i alla fall pratat om det i snart ett års tid, och har nu bestämt oss för att Lillhund ska steriliseras. Jag är egentligen emot såna ”enkla” lösningar, tycker inte man ska kastrera/sterilisera bara för bekvämlighetens skull. Har man köpt malamute så har man, och får ta konsekvenserna av det. Sen är det inte lätt att hålla isär hane och tik alltid, men alla uppfödare klarar det ju, då borde vi andra kunna också, eller hur? Men nu är det hunden som blir påverkad varje gång hon löper, då tycker jag hon ska få slippa. Världens skönaste hund är hon med, men inte riktigt avelsmateriale ändå, så det är inte heller ett alternativ.

Tehya med Karin och Koda

Tehya stormtrivs i stan. Här händer det en massa saker bara man sticker nosen utanför dörren, ibland får man hänga med husse på jobb o sen får man jogga och gå på fjällturer så man inte helt tappar kontakten med ”vilddjuret” i sig.

Tehya inne i centrum, vid Brosundet

Vi bor långt inne i stan, i en liten lägenhet mellan polishuset och kyrkan, lite förbi tjockaste stadskärnan och ut mot ön Hessa, där det lilla berget Sukkertoppen ligger. Det är ca 700 meter från vår ytterdörr och in i centrum, och fortsätter man några hundra meter till kommer man till stadsparken med 418 trappsteg upp till Fjellstua på toppen av Aksla. Dessa trappsteg går brant upp bergssidan och är ofta fyllda med turister som står och suckar över vyn över stan och ut mot Atlanterhavet, samt en hel massa Ålesundare i träningskläder som joggar upp till elljusslingorna som går uppe på berget.

Tehya på väg uppför trapperna mot Fjellstua med Sockertoppen i bakgrunden.

Precis ovanför gatan vi bor i ligger Storhaugen, en liten park som jag ibland tror Tehya planerar att ta över totalt. I alla fall om man dömer efter hur mycket hon kan komma på att markera på en tur Lyfter på benet gör hon inte, men på nåt sätt har hon kommit på att man ska sparka kisset utöver så man sprider doften lite mer. Det roliga är bara att hon i avsaknad av en mentor misslyckas totalt i detta, hon går en 3-4 meter efter att hon har kissat, SEN börjar hon sparka. Tokfian Jag har inte lagt mig i detta, kanske är det bara en liten period och jag vill inte uppmuntra så mycket. Går bara vidare och gör ingen grej av det, blir det jobbigt får vi väl ta tag i det.

Utsikt från Storhaugen

Tehya myser i parken och kollar på hundar och dagisbarn som går förbi

Hundar träffar man en hel massa av här i stan. Tehya som inte är van vid så många hundar eftersom hon är uppvuxen mitt inne i skogen är lite osäker på hur hon beter sig och man märker att hon lär sig nåt nytt varje dag. I början kunde hon skälla som fasiken bara hon såg en hund som betedde sig på ”fel” sätt i hennes ögon. Nu ska det sägas att hon inte alls gjorde så på alla hundar, men det märks ju väl när en malamute vill tala om hur en annan hund ska bete sig.

Det som märks allra bäst är skillnaden i hur Tehya reagerar när en annan hund börjar tokskälla på henne. Innan reagerade hon momentant och av full kraft, nu nosar hon i backen, kollar på matte/husse och går gärna en omväg runt den andra. Givetvis beror det fortfarande på den andra hunden, men hon har fått ett mycket starkare självförtroende och kan ignorera i stället för att försvara sig okritiskt som hon gjorde innan.

Speciellt stolt blev jag då vi var på väg runt ett hörn och det helt plötsligt kom en hund flygande mot oss, skällande, morrande och kastade sig mot gallret i bakgården där hon stod. Tehya hoppade till, började på ett litet morr men såg sen på mig och stack nosen i backen i stället medan vi gick lugnt förbi hunden med slakt koppel. Med lite tydliga signaler och lugn matte/husse blir detta en jättego hund efterhand! <3

Det vi nu märker hennes osäkerhet tydligast i är i närkontakt med en annan hund. I stort sett alltid går det fint att hälsa på andra, enda tills hundarna verkar ha nosat klart. Då ser man hur Tehya blir osäker, o sen börjar morra. Jag kan bryta morrandet och få Tehya att lugna ner sig, men då har den andra husse/matte blivit förskräckta och drar med sig sin hund. Så det vi behöver är att hitta nån som vi kan träna på detta med, och att jag på nåt sätt kan visa Tehya hur man ska hälsa utan att automatiskt börja morra, innan hon stelnar till och börjar morra. Tips mottages med tack

Nu är detta inte ett jättestort problem, och jag kräver inte att Tehya ska kunna hälsa på alla hundar. Men grejen är att det inte är så himla lätt att styra vem hon får hälsa på och inte, när hundar kommer springande i flexikoppel och husse säger ”Oj vilken gigantisk/fin/cool hund! Ska du hälsa, Sita?”. Då är antigen hunden framme vid Tehya redan eller så drar husse/matte fram hunden så den ska hälsa på henne innan jag hinner uppfatta vad dom tänker göra. Får träna upp min reaktionsförmåga och innse hur okritiska folk kan vara när det gäller hundar och hundspråk

Tehya på tur, skådar utöver Atlanterhavet

Tehya på Sockertoppen efter en fin löpatur upp.

Ålesund centrum. Vi bor mellan hamnen och den gröna kullen precis mitt i bilden.

En deformerad lillfjant sitter ”fint”. Det är dock inte mycket vackert över detta..

..men det er skikkelig skitver ute, så vi avlyste toppturen, Tehya og eg. Det vart en langrennstur i staden, der Tehya fekk dra meg litt over 4 km i våt snø og regnver.

Ho startar i full galopp, er litt vimsete i starten og vil lukte rundt/tisse, men så kjem ho inn i jobbmodus og dreg på i fint trav med senka nakke og halen rett bak. I dag var ho skikkelig flink, trakka langt gjennom snøen for kvart steg, men jobba på likevel. Møtte også på en skiløpar med tung sekk, som sa han gjerne skulle ha lånt hunden No har vi funne oss godt til rette heime i stova, eg i godstolen og Tehya ligg langstrak på golvet i djup søvn. Egentlig nokså koselig å sitte her mens regnet piskar mot ruta og vinden hyler rundt hushjørna. Sjølv om det så klart hadde vore kjekkare med strålande sol og påskesnø. Men det får vi ta igjen!

Tehya laddar opp til å bere heim mjølk frå butikken.

Hytta vår

På onsdag skulle eg på nattevakt, og ville la Tehya få bruke kroppen skikkelig før torsdagen, for då kom ho ikkje til å få mykje mosjon. Så vi fann fram pulken eg laga på folkehøgskulen (har ikkje brukt den før no, men den fungerar finfint! Litt bedre snøring i pakksekken berre, og bedre spennreimer over toppen, så blir den et syn..) og lasta i 25 kg stein som Tehya fekk dra frå vegen og opp til hytta vår i Grøndalen. Det var utrakka heilt opp til hytta, og mjuk snø så ho nesten trakka gjennom til magen, men fint gjekk det. Eg gjekk på truger og var moralsk støtte, og hjalp til litt i oppoverbakkane. To turar vart det opp og ned, en med stein i pulken og en med 25 liter vatn i en dunk. Bra styrketrening for hunden, som vart både sliten og stolt

Litt bilder:

Var ute och gick runt Växjösjön med lillhunden igår kväll, och då slog det mig än en gång vilken underbar hund vi har fått. Hon håller på att bli stor, lilla tjejen, och det märks att hon blir tryggare i sig själv på fler än ett sätt. 22 månader gammal och på väg till att bli en Superhund

I perioder har hon varit osäker på hur hon ska bete sig mot andra hundar, minsta lilla signal så svarade hon med full kraft (det ser i alla fall så ut for dom vi träffar ) och kan man inte läsa av hundar lite så kunde hon nog se ut som värsta rabiaten. Husse och matte har försöktvara lugna och tydliga i våra signaler, och det har ju blivit bättre. Men den stora förändringen har nog Lillhunden stått för själv.

Vi har egentligen aldrig sett nåt av det monstret som unga malamuter tydligen ska vara. Det var det nämligen många som villigt berättade om innan vi köpte Tehya, och även i efterhand har många försökt övertyga oss om att det kommer visa sig, och att det är bäst att gå ut stenhårt i uppfostran redan från början. Dom flesta var i och för sig inte malamuteägare, men en del kände minsann nån med ett riktigt maktsjukt djur som man egentligen var tvungen att dänga loss på lite då och då, så dom inte skulle ta över kontrollen både hemma och ute bland andra. Tragiskt, kan ju jag tycka. Vi  har i alla fall haft tur, kan det verka som, för goare hund ska man leta länge efter Hon älskar folk, till den grad att hon kan ha svårt för att låta bli att hälsa, men när vi bara är lugna o tydliga o lite konsekventa så går det galant det med.
Barn har hon alltid tyckt om, och man har ju sina tankar i bakhuvudet när en stor valp/unghund ska få hälsa på ett litet människobarn, men hon har verkligen imponerat från första stund! Lite ivrig var hon i början, men försiktig och mycket lugnare med dom än med vuxna. Hon låter till och med femåringar hoppa och landa på sin mage/höft utan att göra nån ting åt det. (Hade jag vart hunden hade det varit lätt att jag högg till av bara förvåning och smärta. Nu låter jag förresten inte barn hoppa på min hund, om nån skulle tro det..)

När vi är hemma själva är hon lugnet personifierat, man märker knappt att hon är där. Förutom när hon har tråkigt ibland, då uppvisar hon en fantastisk förmåga till å stirra en i sänk, gärna en kvart- 20 min om man inte har möjligheten att sysselsätta henne.

Annars är hon lydig, gosig, livsglad och alltid med på bus, snarlärd och världens bästaste hund och förstahund. Bättre turkompis vettefasen om man hittar, både när vi är ute o drar o när vi njuter livet i Sunnmørsalperna. Och det finns ingen bättre än min lilla polarkrull när hon frågar fint om hon kan få komma upp i sängen/soffan, skuttar upp och bumsar ner bredvid en för hon suckar tungt o gosar ner sig ordentligt.(Min sambo är också ganska go, men han frågar inte lika fint när han vill upp i soffan)

Visst är vi inte så bra på inkallning (när vi inte är själva då, såklart ), men malamuter är ju som känt absolut omöjliga att träna till sånt vi gör upp för det med några tricks istället.

Efter tre veckor i Thailand kommer vi nu hem till en extatisk liten unghund som har bott 1,5 vecka med andra malamuteägare och 1,5 veckor hos ”farföräldrarna”. Det har inte gått nån nöd på henne, men hon har tydligen saknat oss en del, och mötet i Malmö bekräftade det Många kramar blev det, många blöta pussar och en hund som inte visste vart hon skulle göra av sig, så glad var hon. Och vi med

Igår kväll gjorde hon mig jättestolt. Den första hunden vi mötte var mest imponerande, men sen fortsatte raden av hundar och mitt leende blev bara större efterhand som vi gick. Perfekt bemötande av både hundar, cyklister, gående och joggare! Jag ser ju när vi träffer hundar och sager till Tehya att gå förbi dom om jag tycker att hon blir lite för fokuserad. Först noterade jag en liten hund som kom mot oss i mörkret med två människor. Sen kommer vi lite närmare och den andra hunden hänger i kopplet och vill verkligen fram till oss medan den skäller, morrar och tar salto om en annan. Tehya tar ett steg mot hunden, sen ser jag att hon börjar tänka, tar ett steg tillbaka och kikar upp på mig utan att ha sagt ett ljud eller stramat kopplet. Vilken stjärna, tänker jag medan vi går vidare och hör hunden skälla bak oss

Idag går färden mot Norge för min del. Bruno och Tehya stannar kvar ett tag till och gör färdigt sista jobbet. Kommer sakna dom