Måste skryta lite av lillhunden. Hon är så duktig!

När jag är ute och går med henne drar hon så gott som aldrig, bara när hon hittar en jätteintressant fläck eller måste kissa etc. På tur kan hon gå bak mig i 1000 höjdmeter nerför, tappar koncentrationen mot slutet men inte så att det är jobbigt, med tanke på att hon har gjort det typ 5-6 gånger i sitt liv? Och att träffa människor går finfint, hon bryr sig knappt! Hälsade på vår granne Astrid idag när vi var ute en sväng, och stod i säkert 7-8 min på samma ställe och bara pratade. Tehya stod helt stilla och kikade lite runt oss, flyttade på sig, kikade lite till. När Astrids dotter Eline kom ut blev det rätt nog ett litet Waoow! men va kan man förvänta sig när det kommer nån springande som man har fått busa med tidigare? Jag sa till Tehya att sitta, det gjorde hon, och sen var det inget mer med det. Inte ens när person nr 3 kom. Så stolt, så stolt matte Samma sak har hänt alla gånger vi har träffat folk tidigare i sommar också (förutom när vi träffade Tehyas Bittra Fiende, men då var det inte människan som var intressant…). Korsar fingrarna o hoppas det inte bara är en period, som det är nu är hon en fröjd att ha med sig! Hunden är nog duktigare än matte, som har slitit lite med tålamodet i det sista. Men det är absolut inte hundens fel

Idag har jag jobbat sista dagen denna veckan. Känns helt otroligt att va ledig i 3 hela dagar! Hehe.. Hoppas yr.no har fel, så det inte ska regna hela tiden. Men fjällturer blir det nog ändå, va ska man annars ha lediga dagar till?

Hehe, var förresten en liten tur på Skredefjellet på tisdag. Aldrig vart där innan, och förväntade halvt att snubbla in i en gigantisk fårflock eftersom det ligger mitt emellan två ganska ”fårtäta” dalar. (Fasiken, vilket jaktinstinkt hon har när det gäller får o gätter!) Såg dock inte ett livstecken på hela turen, så då vi vände hemåt bestämde jag mig för att bryta bandtvangen o låta lillhunden springa av sig lite, det är länge sen hon fick göra. Gick fint o hon följde mig precis, lyssnade så fort jag sa nåt o jag tänkte att ”jepp, hon kan nog få va lös ända ner till skaret”. Sen flög det upp en rype (fjällfågel) och Tehya tappade öronen. Jag ropade, noll respons,  hade ingen visselpipa, så jag sket i att uppmuntra henne mer o fortsatte på min väg medan jag höll lite koll. Rypa flög runt mig i sirklar, som tur var, annars vet man inte vart hunden skulle va nu. Tehya efter, i stora vida cirklar. Dom höll nog på i bortemot 5 min (!) och det var inte så mycket för mig att göra. Såg dock till slut att Tehya började bli trött, o då kom hon lunkande när jag ropade. Snacka om självförstärkande beteende… Sen fick hon gå lös bredvid mig en bit till medan jag gick med ögon och öron ”på stilk” innan jag kopplade henne o det var tvärt slut på det roliga. Hon gjorde i alla fall av med en del energi, så det behövdes ingen lång runda på kvällen sen;)

Igår blev det en löparrunda innan jobbet, vi blev riktgt varma båda två och jag kunde lämna lillhunden hemma hos mamma med gott samvete hela kvällen;) Idag händer det nog inte mycket, kanske en löparrunda mot kvällen om vi känner för det men annars bara småturer. Får fundera på morgondagens turmål, översätta lite mer på vår artikel om aktiv dödshjälp, och sen sitter en kladdkaka aldrig fel.

Har för övrigt gått tom för idéer till saker som Tehya kan lära sig… Håller just nu på att lära henne att hoppa över min fot. Ibland är hon för smart och går bara runt den, ibland hoppar hon med frambenen och går över med bakbenen, och ibland är hon jätteduktig. Skulle behöva ett lite svårare trick, någonstans mellan detta och att öppna kylskåpet:) Måste väl damma av den kreativa delen av hjärnan snart.

Nytt album ligger uppe! ”Sommar på Sunnmøre ’10″, ligger under Semester. De flesta korten har väl kommit fram här i bloggen, men nu ar alla samlade på ett ställe. Hoppas något faller i smak…