Började med att skriva att det inte händer nåt här förutom jobb o lite fjällturer, kom sen över på ett otrevligt – men lite roligt – hundmöte. Och då kan man skriva mycket

Fingeren, Kolåstinden och Sætretindane

Ok, dags att skriva lite… Det händer inte mycket här, så det är inte så mycket att skriva om, heller. Förra helgen var jag ledig, men sen dess har jag jobbat varje dag förutom torsdag. Idag har jag dock ledig, och ska ha det även fredag till söndag! Vilken lyx, synd att det är varslat regn o åter regn, bara.

Torsdagen började med lågtliggande dimma, jag och Tehya tog sovmorgon och avvaktade turvädret lite. Bestämde mig sen för att testa en ny topp, och åkte till Sylvkallen, som ligger precis ovanför Store-Standal/Standaldalen.  Vill ni se flygfoto, kan ni göra det här. Sök i geografisk sök på ”stedsnavn” och skriv inn det ni vill se. (Den Sylvkallen jag var på är resultat nr. 2 av 3. Det är en fin liten tur, man går upp i Nøvedalen o sen längs tydlig sti upp längs kammen till toppen. Inte så spännande tur förutom att stigen är helt borta i våtmarkerna nedanför dalen, o sen är vyerna riktigt fina:) Svårt att få med på kort, bara..

Standal och vidare utöver mot Ålesund

Förutom det har det inte vart mycket på gång, i alla fall inte för minihunden. Inte har det tränats mycket av verken drag, tricks eller lydnad, men det har blivit ett par löparrundor och någon form för aktivitet, sen har hon fått ganska många småturer under dagarna när jag är på jobb.

En varmt välkommen snöfläck, Tehya kollapsade där i några minuter.

En del miljöträning har det dock blivit. Familjemiddag, födelsedagskalas, övernattning på hytta i Grøndalen med ett helt gäng… Tehya blir överlycklig i början (och då kan hon upplevas lite ”farlig” av nya personer eller hundrädda), sen lugnar hon sig och blir den lugnaste, snällaste hunden man kan föreställa sig. Jag låter henne va, försöker instruera folk att va lugna, säga a-a! om hon håller i händer, o vända ryggen till om dom tycker det blir lite mycket. Då sticker hon vidare till nästa person:) Blir det för mycket eller för pinsamt ( ) försöker jag bryta in, evt. ta henne därifrån o få henne att sitta o vänta ett tag. Tror det har börjat bli lite bättre? Men hon är fortfarande ung och ivrig, och är mycket bättre när hon är lös än i koppel. Då måste hon liksom kämpa mot kopplet för att komma fram, och ylar gärna i frustration när hon måste sitta still utan att få hälsa.

Jo, en sak har jag att berätta… Vi har hittat en Bitter Fiende! En liten terrier av något slag, liknar nästan på Yorkshire terrier fast aningen större o ljus i hela pälsen. Tehya reagerar så fort hon ser honom. Annars brukar hon va tyst ett tag o vänta tills den andra hunden gör nåt så tydligt att även jag uppfattar det. Eller så går vi lugnt och sansad förbi den andra hunden, med en viss ivrig förväntan från Minihundens sida. Mina föräldrar har även träffat hundar två-tre gånger. Jag har sagt till dom att jag inte vill att hon hälsar på folk o hundar utan att hon är lugn, men det funkar inte. Det har dock gått mycket bättre med hundar de har träffat än med folk, då folk har en tendens att bli lite skeptiska till en stor, ivrig varg. Hundarna har antigen nosat lugnt o stilla och sen skiljts åt, eller så har Tehya lagt sig på rygg (6 mnd Berner Sennenhane). Men hon har nog lärt att om hon drar, så får hon hälsa… Får lite att jobba med framåt.

Tehya framför övergången mellan Nøvedalen och Bondalen.

Första gången vi såg denna Bittra Fiende kom jag, Bruno o Tehya körande i bilen, hunden o hans matte stod på parkeringen på andra sidan vägen från vårt hus (blev väl iofs förstärkt av det faktum att det var en ny, kaxig hund utanför hennes hus) o Tehya reagerade direkt när hon såg honom. Tehya fick sitta still på gräsmattan en bit bort, lägga sig ner och inte göra nåt. Riktigt arg var hon, men riktigt duktig och låg still med bortvänt huvud. Han hang å andra sidan i kopplet och skällde på henne. När Tehya var inne i huset sen gick jag fram till ägaren, som stod och pratade med min bror. Har inte hälsat på henne förut, och det gör man ju när man bor i Austefjorden:) Hunden ville hoppa upp på mig o var arg när jag gick undan o inte lät honom. Min andra bror sa sen att hunden hade hoppat upp o nästan bitit honom i pungen. Hmm…:) Fast enligt ägaren ville hunden bara leka, o då e det väl så. Träffade dom igår igen, när vi var ute o gick en runda. Kom runt ett hörn o där va dom, Hunden fram mot oss o hälsa/skälla/dra i kopplet, Tehya gallmorrar/skriker och är fly förbannad, låter o ser väl livsfarlig ut. Ägaren kommer med ett förskräckt ljud o lyfter upp den lilla i armarna medan hon säger till den att vara försiktig om han inte vill bli uppdängd av den där Tehya fick sitta ner med mig emellan dom, hon var tyst o ganska duktig, men varje gång hon såg ut att slappna av hoppade den andra runt o skällde mot oss. O då flög Tehya upp igen.

Mot Bondalsfjällen, bl.a. Grøtdalstind och Blåtindane

Jag tycker iofs att det var ganska komiskt, fast jag är glad att det inte var någon av mina föräldrar som mötte på hunden då det nog kunde slutat ganska illa, om inte han hade gett sig och Tehya fått läxa upp honom i lugn och ro. Fast det ser jag inte hända:) Tehya skrämde väl slag på hela Austefjorden med sitt hat mot denna lilla sak. Han verkar lite ”ostabil” om man får säga så, och jag tror det är det Tehya reagerar på. Annars har hon vart överförtjust i alla små hundar hon har träffat, oavsett kön och ålder. Stora hundar är det lite si som så med. En sak är att det är pinsamt,en annan att det är lite synd med det intrycket (jag tror) Tehya har gett till några av våra grannar. De har kommenterat att hon drar fruktansvärt i kopplet (när hon går med mina föräldrar, och då mest förra sommaren), och enda gången jag har träffat på dom var när jag och Gjermund gick med henne i sele så hon skulle få dra. Då frågade dom om hon inte kunde gå fot, o jag sa ”nee, detta e ju en slädehund!” Sen fick vi då detta hat-möte precis nedanför deras hus:) Jag hoppas bara på att vi träffar dom en gång jag går med henne i koppel, då hon har skött sig exemplariskt under hela tiden vi har vart här, när jag går med henne. Annars får dom ju ha den bilden dom vill av henne.

En fundering, som ni kanske kan svara på: Om man träffar en hund och dom båda reagerar med ilska, är det då dumt att få sin egen hund att lägga sig ner? Kan det uppfattas som ”vaktande” av den andra hunden? Vet inte helt hur jag ska få fram vad jag menar, men ni kanske förstår ändå?

hundmöte, kvällspromenad, sommar, Sunnmørsalpane, tur, unghund