Det har hunnit gå några dagar sen vi uppdaterade senast. Har hunnit med en del, men skall skriva om det en annan dag, när jag orkar Här kommer dock rapport från när jag och Tehya övernattade hos Hanna och Isa, bilder ligger i eget album under Tehya.

Vi var lite spända, både Hanna och jag. Visste att Tehya älskar valpar, men trodde nog hon skulle hålla igång dygnet runt, och Hanna såg på Isa som världens mesigaste hund och trodde kanske hon skulle bli vettskremd av den stora, ylande hunden.Stor och ylande var precis den sida Tehya visade av sig själv först, hon blir ju så överlycklig och måste säga till om att hon vill fram och hälsa. Så hon skuttade, ylade och waoowade, så Isa ville definitivt inte komma för nära. – Det e ju en illsint varg, ju, e ni galna?

Åkte till veterinären för Isas 12v vaccination, Tehya var med och fick vänta i bilen medan vi var ine. När vi sen kom hem fick Tehya vara kopplad ett par timmar så Isa fick närma sig på sina villkor. Skulle ju gå bra att släppa ihop dom, men det är ju ingen mening i att skrämma ihjäl en liten valp. Till slut gick det dock finfint, Tehya fick vara lös och det gick finfint. Busade som galningar, delade vattenskål, blev trötta, sov lite, busade lite till och omgicks jättefint. Hoppas det fortsätter så när Isa blir äldre också, för nu var det verkligen exemplariskt.

Och världens mesigaste hund var allt annat än mesig när hon väl kom på att den där vargen inte var så farlig. Kastade sig mot Tehyas huvud, flög vidare genom luften när Tehya räddade sig undan i sista liten, landade på ryggen och studsade upp på en gång, varpå Tehya piper till när Isas järngrepp om käkskinnet blir lite för hårt och lite för långvarigt. Mycket energi i en liten kropp! Måste berömma Tehya för tålamod och duktighet gällande att anpassa sig till en liten plutt som springer mellan benen på en.

Det sköna var att båda två sov hela natten igenom

Tehya skall gå fint i koppel, Isa skall flytta på benen med koppel runt halsen

Dagen efter hann vi med lite koppelträning, mer bus, en del turar ute och hoppa hinder på ridbanan för Tehyas del (hon skulle bli en bra agilityhund, så länge det inte fanns folk eller hundar runt banan ) Sen kom Hannas föräldrar på besök, och lillhunden visade upp sin vilda sida igen. Måste verkligen jobba mer på detta, kan inte bara hoppas på att hon lugnar sig när hon blir äldre.. Ylande, drag i kopplet och om det är riktigt spännande (typ hanhund när man har höglöp) så kan det komma en och annan salto också. Enda gången man skäms över lillhunden och vår bristfälliga uppfostran/vägledning av henne. Annars är hon världens bästa hund!